Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag tackar er på det förbindligaste, min herre!» svarade
grefven; »men jag kan knappt röra mig ur stället... Jag
fruktar att jag brutit af venstra benet.»
»Det är det vi skola undersöka,» yttrade Konrad; »tillåt
mig derför bära in grefven.»
»Bära in mig!» yttrade denne något generad; »inte går
det an.»
»Visst går det an,» förklarade ungresen med den
lugnaste min i verlden; »var god och fatta mig ett tag om
halsen... så der ja.»
Ögonblickligen satt grefven på den unge mannens
venstra arm.
»Men kusken, den stackars kusken!» yttrade Konrad
med en blick på den jemrande karlen; »håll mig säkert
om halsen, herr grefve, medan jag något böjer mig ned
för att...»
»Ni måtte väl inte tänka bära honom med!» inföll
grefven; »inte går det an!»
»Visst går det an,» svarade byggmästaren, och nu satt
kusken på den högra armen.
Det var en vidunderlig figur, som då visade sig på den
lilla vägen upp till Berga, en värdig representant af
samhällets hufvudklasser, den högre-, medel- och den lägre
klassen.
För en sådan fullkomlig sammansmältning fordras många
statsrevolutioner, eller också blott en kullstjelpning i en af
våra nordiska backar.
Husbonden och tjenaren betraktade hvarandra med
underliga ögon. Begge, med armarne om sin befriares hals,
kommo naturligtvis i den förtroligaste beröring med
hvarannan, hvilket icke gerna kunde vara i grefvens smak, och
måhända var kusken särskildt besvärad af att sitta på högra
armen, när hans höge husbonde satt på den venstra.
Vidundret kom emellertid fram och upplöstes till
ömsesidig tillfredsställelse.
Bud skickades genast efter klockaren Malm för
herrskapets och kuskens räkning samt efter en smed för ekipagets.
Om ungresen på Berga äfven bar in vagnen och
hästarna, förmäler icke historien.
Klockaren infann sig med sin gamla medicinallåda
under armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
