Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan byggmästaren fört sin gäst så mycket omkring
som han ansåg hennes fina och ovana fötter kunna tåla,
vände han om hem med henne. De togo vägen genom
trädgården.
Fröken Marie Louise stannade derstädes, nyfiket
betraktande en ofantlig trädstam, som, fri från grenar, qvistar
och bark, spirade upp mot höjden, bärande på sin topp en
gyllene flöjel.
»Hvad är det för en stam?» frågade hon.
»Det är en tall, som jag låtit föra från skogen, afqvista,
skala och sedan sätta ned i jorden,» svarade byggmästaren.
»För hvad ändamål, om jag får fråga?»
»När jag länge suttit framför mitt arbetsbord och känner
mitt bröst något beklämdt af den ihärdiga lutningen öfver
ritbrädet, skyndar jag ut i trädgården, klättrar några hvarf
upp och ned på stammen der, hvarefter allt blir godt igen.»
»Hvad! Ni skulle verkligen kunna...»
»Komma upp till flöjeln... ja visst, nådig fröken!...
Om ni tillåter, vill jag försöka ett hvarf.»
»Det vore roligt att se,» yttrade hon, »bara jag vore
säker på att ingen fara skedde.»
Den unge jätten, vigare än en katt, klättrade med
ovanlig hastighet uppför stammen ända till jernstången, som
uppbar flöjeln.
Marie Louise betraktade detta mästerprof med blandade
känslor af förvåning och ängslan, ty hon såg den grofva
stammen svigta för sin beherskares tyngd.
Ungresen på Berga fattade med venstra handen om
jernstången närmast intill flöjeln och aftog med den högra
sin halmhatt, svängande den i luften och helsande
vördnadsfullt sin åskådarinna på jorden.
»Härifrån,» ropade han, »ser jag hela dalen med
Danderyds kyrka midtuti... Har fröken någon helsning till
kyrkan, skall jag genast ha den äran framföra den.»
»Nåväl,» ropade hon, numera lugnare och följaktligen
mycket road af detta för henne så ovanliga uppträde, »bed
kyrkan skaffa sig ett bättre torn i stället för den der fula
klockstapeln.»
Konrad formade högra handen till en lur och förde
den sedan till munnen.
»Till punkt och pricka uträttadt,» förkunnade
vindflöjelns granne; »är det något mera?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
