Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och öfver densamma spridt så mycken oskyldig fröjd, så
mången förädlande njutning.
Men, för att nu återkomma till den lilla
aftonunderhållningen på —näs, när unga fruntimmer äro tillsammans,
vilja de gerna dansa. Fröken Marie Louise spelade upp en
vals af Grahl, den tiden på modet.
Det fanns blott en enda kavaljer, men han såg ut för
att räcka till åt alla. De äldre nåderna läto honom förstå,
att han gerna kunde bjuda upp någon af fröknarna och för
resten så många han kunde komma ut med.
Ungresen på Berga var hvarken sångare eller pianist,
men dansa kunde han lyckligtvis. Han gick hvarfvet om
med alla fröknar och det med sådan fart att Amarantens
döttrar icke funnit hans like.
En femtioårig friherrinna, ovanligt stor och tung, blef
så betagen i ungresens dans, att hon ovilkorligen måste
valsa med honom.
Utan att sucka mottog han hennes nådiga tillbud och
manövrerade lika skickligt med tolfpundiga som med
sexpundiga batterier.
Men den unga värdinnan kunde icke i evighet spela
dansmusik. En annan fröken intog hennes ställe.
Amarantens drottning ville, såsom rätt och billigt var, äfven få en
släng med af den stora slefven.
Men när byggmästaren lade sin arm kring hennes
yppiga och likväl så smärta gestalt och när hans
skulderblad berördes af hennes hand, fin och glänsande som
månens strålar, då blef Danderyds atlet yr i hufvudet.
Den nordiska gudasagan omförmäler, att när Thor i
jättarnes sal åt i kapp med Loge (elden), slukade denne, till
hans stora förvåning, tallrikar, fat och sjelfva matbordet med
duktyg till på köpet.
Ungresen åt icke i kapp med elden, men han dansade
med den, och utan åskledare mot himmelens eld, kände han
sig genomglödgad, kände begynnelse af en feber, som för
en svagare natur kunde sluta med döden.
Derefter och för att svalkas begaf man sig ut i fria
luften. Der hade vår byggmästare den icke lätta uppgiften
att ensam roa alla; men, en landets son, var han
hemmastadd i alla de oskyldiga idrotter, som utföras under Guds
fria himmel, och blef underhållande från början till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
