Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
roligt att få lära en hop saker, bara man sjelf slipper lägga
händerna vid dem.
För öfrigt är det mycket att begrunda vid åsynen af
en nybyggnad, ämnad till menniskohem.
Dessa grofva stockar och bräder, som fogas på eller
bredvid hvarandra, skola bevittna mycket, som solen och
månen icke alltid få se.
De skola betrakta den glada brudskaran, den rodnande
bruden, den stolte brudgummen. De skola lyssna till
vaggans gång, se huru föräldrar glömma bekymren och de
annalkande åren vid åsynen af sina lekande barn, ty det
är ju de sjelfva som hoppa öfver mattorna, de sjelfva som
bryta sönder leksakerna, de sjelfva som lägga smörgåsen
med smörsidan på förmaksstolarne.
Åt detta skulle stockarne ha mycket roligt, om de icke
vore af trä.
Men de skola äfven bevittna de stora sorgerna och de
många småförargelserna, som ofta göra mera ondt än de
förra. När den stora sorgen slår till, uppkallas merendels
hos själen någon förut dold kraft, som håller sin sköld mot
de tunga slagen. Men småförargelserna, mot hvilka man
icke bryr sig om att försvara sig, de nypa tumtals stycken
ur vårt lif och leda oss långsamt, men säkert ner i
förderfvet eller i grafven.
Detta är mindre roligt att skåda, och derför är det
ibland rätt bra att vara af trä.
De skola en dag lyssna till hammarslagen i vår sista
hvilosäng och se döden på granris med tunga steg vandra
fram, kanske på samma plats, der de nyss förut sett lifvet
dansa på rosor. Men hvad verkar det på en stock?
Slutligen skola de sjelfva, genomgnagda af tiden och
råttorna, sjunka tillsammans i en spis eller på en ugn,
lyckligare än de flesta menniskor: de få åtminstone värma
och lysa efter döden.
Detta om en blifvande boning för menniskor. Men
hvad skall man väl tala om en bostad för bränvinspannor?
Hvad annat än att de, som arbeta derpå, arbeta på sitt
eget förderf?
Den som den tiden vistades inom Danderyd kunde
räkna nästan lika många brännerier som gårdar, och
framlidne statsrådet Wirsén tjöt rätt bra bland ulfvarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
