Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Berättelser efter klockaren i Danderyd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Skulle ni vilja för någon tid emottaga i ert hus ett
ungt fruntimmer från Stockholm?»
»För nästa sommar?»
»Nej, genast eller nästa lördagsafton.»
»Hvem är det då?»
»En ung dam af hög börd.»
»Gift?»
»Nej, ogift... lyckligtvis,» tillade han saktare.
»Hvad skall hon göra på landet?»
»Jag vet just inte... Förmodligen... förmodligen
sköta sin helsa.»
»Sköta sin helsa?»
»Ja, visst... Begagna den friska luften.»
»Den friska luften?» inföll fru Malm; »den friska
luften på landet vintertiden?... Tänker hon kanske dricka
brunn och bada i trettio graders köld?»
»Är det så kallt nu?» yttrade Konrad tankspridd,
skådande upp mot taket och mönstrande ifrigt den smala
tapetbården.
Hvad kunde han se för märkvärdigt i denna simpla
bård? Kanske en kedja af englars armar, som sträckte sig
ut efter de fyra väggarna, uppehållande klockarens låga tak.
Han såg visst det låga taket, han. Han såg upp i
oändligheten, såg både englars hufvuden och vingar, såg allt
hvad man brukar se, när man är kär eller galen.
»Hvad heter hon?», frågade frun.
Konrad spratt till.
Fru Malm upprepade sin fråga. Konrad funderade en
stund.
»Jag kan inte säga det,» svarade han ändtligen; »jag
har ännu ingen rättighet att yppa hennes namn.»
»I hvad förhållande står du då till henne?»
»Hm!... Jag står just inte i något förhållande.»
Fru Malm skakade på hufvudet. Hon hade haft nog
af Ensta. Skulle hon nu dertill få Berga på halsen! Hon
riktigt ryste för sina unga vänners bonnfortyner.
»Men jag bedyrar, goda tant,» utbrast han, »att när
ni får se henne, skall ni medge, att jorden inte har något
skönare och gudomligare att uppvisa.»
Detta, långt ifrån att lugna den goda frun, ökade fast
mer hennes oro, och nästan med förtviflan återtog hon sitt
arbete i väfstolen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
