Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det måste bestämdt vara det här huset,» yttrade den
resande, i det han hoppade ur släden; »det här bär syn för
sägen... Så bör ett kråknäste i stor skala se ut.»
»Vore väl det,» svarade bonden, gnuggande sina
stelfrusna händer.
Vår resenär höjde sig på tåspetsarne, för att vid
skenet från den matta, gammalmodiga lyktan, som ofvanom
husporten gnisslade för nordanvinden, kunna läsa
husnummern.
»Godt! Vi äro vid målet,» sade han för sig sjelf,
hvarefter han började leta efter något låsvred eller någon
nyckel till porten; men då hvarken det ena eller den andra
var till finnandes, slog han med knytnäfven några slag på
porten.
Då någon annan verkan än det vanliga skrällande
ljudet icke följde på dessa slag, tog den resande ett steg
tillbaka och kastade en blick på de tvänne fönster, som
funnos på husets sneda fasad. Ett af dessa var upplyst,
och skuggan af ett hufvud förmärktes på dess nedfälda
rullgardin. Deraf öfvertygad att det gamla trärucklet icke
saknade innevånare, förnyade den resande slagen med något
mera eftertryck, ehuru följden blef densamma, dock med
den skilnaden att, i stället för en, två skuggor visade sig
på fönstergardinen.
»Att skuggorna ha öron, det märker jag nog,» mumlade
den resande, hvars otålighet ökades; »men det vore
besynnerligt, om jag inte kunde sätta ben under dem, för
att gå utför trappan, och händer på dem, för att öppna
porten.»
Derunder lade han till med begge näfvarne på porten
och det med den verkan, att hela huset skakades, hvilket
troligtvis hade skett för mindre slag än så.
»Hvem är det som håller sådant fasligt oväsen så
här dags på qvällen?» hördes efter en stunds förlopp inifrån
en qvinlig stämma.
»Ber om förlåtelse!» svarade den resande; »men jag
trodde det hörde till ordningen i huset, att man ej öppnade
porten förr än man bultat på en hel qvart och så hårdt
som möjligt... Jag bedyrar, att jag är nästan lam i begge
händerna.»
»Hvem är ni? Hvad vill ni?»
»Det är ju här kommissarien Rollin bor?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
