Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är det hon som släppt in den här menniskan?»
frågade kommissarien, med en spasmodisk darrning på de
tunna läpparna.
»Nej, lilla goda herr kommissarien,» svarade qvinnan
så inställsamt som möjligt.
»Hvem är det då? Svara qvinna!»
»Lilla goda herr kommissarie, det är... Minsann jag
det rätt vet,» genmälde hon, »ty medan jag var oppe och
sa’ till, hade den unge herrn kommit in.»
»Hvem har öppnat porten, frågade jag?» fortfor den
stränge husbonden.
»Det vet jag inte,» svarade qvinnan med förökad
ängslan, ty hon tog för gifvet, att ingen annan än dottern
upplåst porten.
»Ni vet det, synderska!» tog den svarte till ordet;
»men lögnens fader, djefvulen, bor i ert hjerta.»
»Porten var olåst och gick upp bara jag sköt på den,»
uppgaf vår hjelte, som för dotterns skull ville komma
modern till hjelp.
»Porten olåst!» upprepade kommissarien med ett
uttryck, som tillkännagaf, att saken derigenom, långt ifrån att
förbättras, snarare förvärrades; »porten olåst!... Man låter
mig då ligga för olyckta dörrar!... Man vill då kringstjäla
mig, mörda mig!»
»Broder i Kristo!» tröstade honom den svarte, »det
ondas och helvetets makt hafver intet välde öfver dig, och
derför så...»
Dörrens öppnande och en ny persons inträde afbröto
meningen. Det var skjutsbonden, som, trött vid att längre
vänta utanför, inkom med den resandes kappsäck, hvilken han
slängde mot golfvet med den verkan, att den redan förut
tillräckligt uppskakade värden nära nog fallit från stolen.
»Skulle be om betaldt för skjutsen,» yttrade bonden
med den vanliga uplandsgesten bakom örat.
»Betaldt för skjutsen!» stammade kommissarien, stirrande
på bonden.
»Det har verkligen sin riktighet,» upplyste brorsonen,
tagande ett steg närmare sin gamle frände, »och om min
vördade farbror icke hade afbrutit mig, skulle jag redan ha
upplyst derom att mina skjutspengar togo slut vid Rotebro,
och att jag följaktligen bespetsat mig på att vigilera upp
pengar för det sista hållet antingen hos farbror eller någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
