Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tystnad ha betraktat de samtalande, »men maken till
oförsynthet har jag aldrig sett.»
»Hur vågar ni kalla min farbror för oförsynt, min
herre!» ropade unge herr Rollin; »väl är det sannt, att han
ej emottagit mig såsom det en god slägting egnar och
anstår; men denna omständighet tillskrifver jag mindre hans
hjerta, än den svåra väderleken, hvilken, som man vet,
utöfvar ett despotiskt välde öfver ålderstigne och giktsjuke
personer... I morgon blir det bestämdt bättre, ty
barometern...»
»Han är då rent af besatt af djefvulen!» afbröt den
svarte med en gudsnådlig blick mot taket och i det han
stälde sig framför gubben, liksom ville han skydda honom.
»Är min farbror besatt af djefvulen?» frågade
brorsonen, som icke tycktes taga åt sig det ringaste; »menniska,
hur vågar ni...»
»Kör ut honom! I himlens namn, kör ut honom!» inföll
nu gubben, resande sig till hälften från stolen.
»Som min vördade farbror befaller,» svarade
brorsonen, fattande tag uti den svarte och slängande honom
mot dörren.
»Hjelp! Hjelp!» skrek farbrodern, sjunkande tillbaka i
stolen. »Skynda efter polis! Efter polis!... Jag förgås...
Jag dör!»
»Skynda, min fru!» ropade brorsonen, vändande sig till
kommissariens hushållerska; »hör ni inte, farbror min är
sjuk och han behöfver läkare! Ila, flyg!... Hemta hit alla
stadens läkare och kirurger, ja, hela Sundhetskollegium!»
Under det han yttrade dessa ord, sköt han med
varsamma händer den alldeles icke motsträfviga qvinnan ur
kammaren, hvarefter han ånyo vände sig mot den svarte.
»Och ni, min herre,» sade han, »skyndar genast efter
polis, såsom min farbror önskade, ja, efter hela högvakten...
Den torde behöfvas... Man kan inte nog befästa sig, när
skrymteriet och skenheligheten belägra ens boning... Rör
på benen, herr predikant! Annars skall jag lära er hoppa
lika bra som ni kryper.»
Dervid trängde han, men icke just med samma
varsamhet, den högeligen öfverraskade läsarpresten ut genom
dörren, som han derefter igenslog.
»Men nu, min älskade farbror,» yttrade den unge herren
öfver valplatsen, »och sedan det lyckats mig, såsom det en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
