Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det kan väl aldrig falla er in att låta honom stanna
qvar i ert hus?» frågade den svarte. »Jag vill hoppas att
så inte sker.»
»Bevare mig Gud för det!» svarade värden; »i natt må
det så vara, efter han en gång tagit soffan der i besittning...
Högst underligt, att han inte lade sig i min egen säng.»
»Han hittade säkert ej rätt på den i mörkret... annars
hade man väl fått se på annat, derom är jag fullkomligt
öfvertygad.»
»I morgon bitti måste han sin kos antingen med godo
eller ondo.»
»Lika rättvist som nödvändigt... Det finns ingenting
värre än att draga slägtingar på sig.»
»Ack ja,» suckade gubben; »men det är tid på att gå,»
fortfor han hviskande. »Jag vill nu, enligt löfte, visa er,
min dyraste broder, det säkra gömställe, der jag har min
egendom förvarad... Hvem vet, kanske äro mina dagar
redan räknade.»
»Jag följer er, min ädle, fromme vän,» försäkrade den
svarte, fattande med en viss innerlighet den gamles hand.
»Men...»
»Men?»
»Om han skulle vakna... Detta gömställe känna endast
den Högste och jag... ni blir nu den tredje.»
»Var lugn, han sofver... men för säkerhetens skull
vill jag...»
Den svarte närmade sig på tåspetsarna soffan och lyste
med ljuset öfver den sofvandes ansigte.
Vår hjelte fortfor att utföra sitt sofparti med samma
färdighet.
»Han sofver så tungt,» förklarade också forskaren, »att
knappast himlens åska kunde väcka honom.»
»Godt, skyndom oss då!... Jag vill bara först tända
lyktan.»
De begge nattvandrarne lemnade sängkammaren. Men
nu blef det lif i den sofvande. Hastigt och lustigt var han
på benen och blef i sin ordning den spejande.
Han såg genom dörrspringan farbrodern sätta ljus i lykta
och derefter svepa in sig i en fårskinnspels af samma ålder
som pantalongerna. Äfven läsarpresten försåg sig med
öfverrock, hvarför vår hjelte, som förmodade att det gälde en
nattlig utfärd i den ingenting mindre än sköna naturen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
