Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ifrån något, som den svarte höll i handen och hvaröfver
lyktans sken föll.
»Ah!» hördes den svarte ånyo hväsa; »juveler,
diamanter...»
Vår hjelte i trappan tittade nu upp ånyo och såg en
massa af ädla stenar tätt utbredda öfver och fästa vid
en fyrkantig, svart dyna, gnistrande som stjernor.
»För några år sedan lät jag värdera dem,» tillkännagaf
kommissarien, »och deras lägsta värde går till samma summa
som den andra fickan innehåller.»
»Ja, sköna, härliga äro de,» utgöt sig den svarte
beundraren; »men skönare, härligare blifva diamanterna i den
lifsens krona, som en gång skall stråla kring din tinning,
du den bäste bland kristne!»
»Ve mig! Jag har varit en stor syndare!» suckade
gubben ånyo med nedböjd hjessa.
»Lycklig den som kan säga: jag har varit!» förklarade
vännen och själasörjaren; »salig den, till hvilken Frälsaren
säger: i dag skall du vara med mig i paradis!»
»Ja, jag känner det, jag känner det i djupet af min
själ, att jag skall få evinnerligt lif!» yttrade den gamle med
den vanliga tvärsäkerheten hos våra läsare.
»Din tro hafver frälst dig, och du skall sitta på Gud
faders högra hand vid Jesu sida,» försäkrade den svarte
med blicken mot höjden och fingrarna på diamanterna.
»Dyraste broder, räck mig plånboken med hvad dertill
hörer,» bad kommissarien; »det är tid att gå till hvila...
Jag är mycket sjuk och svag.»
Den svarte stoppade tillbaka juveldynan och lemnade
plånboken till gubben, som derefter ånyo höjde sig till
takstolen, hvaruti den dyrbara skatten snart försvann.
»Ack, hur skön skall ej dens arfvelott blifva i ett
tillkommande lif, som använder denna verldens timliga goda
till utförandet af Hans verk, som oss sändt hafver,»
uttryckte sig den svarte; »ack, det är i denna stund som
såge jag himmelen öppnad öfver ert hufvud,» tillade han,
med blickarna djupt fästa vid det ställe af takstolen, der
plånboken försvunnit.
Vår hjelte i trappan, för hvilken ingenting gått
förloradt, hade vid några tillfällen känt sig fattad af
vidskepelsens demon. Saken var den, att understundom och
då lyktans sken spred sig djupare inåt vinden, hade han i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
