Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråknästet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Har djefvulen förvändt synen på mig!» fortfor den
svarte, skrikande och kastande fram på bordet en tunnare
sedelpacke, som han upptagit ur plånbokens gröna ficka.
»Bara gamla öfverkorsade banko-attester,» anmärkte
det ena af vittnena, dragande på munnen.
»Ja, min själ, jag kan upptäcka något annat,» tillade
kamraten småflinande.
Den svarte, hvars panna lackade af ångestsvett, for
hastigt med handen i plånbokens röda ficka, och när den
drogs tillbaka, förde den med sig ett fyrkantigt stycke
svartmålad papp, fullsatt med omkring två dussin smärre
tennknappar, verkliga nödvändighetsartiklar för pantalonger
och kalsonger.
Den svarte stönade till och slog först näfvarne i bordet,
så att blodet sipprade fram mellan naglarne. Derefter tog
han sig med begge händerna i det tjocka, svarta håret och
drog deruti utan ringaste skonsamhet, under det att ögonen
rullade och munnen flåsade, liksom på en efter rof
springande varg. Men tala förmådde han icke.
»Den som kan skära rutor med de här diamanterna,
den skall ha f-n med sig,» yttrade det ena qvickhufvudet.
Ȁr det med dessa den Helige andes tempel skall
repareras?» frågade den andre; »helt annat om det gälde
hans byxor.»
Derefter utbrusto de begge vittnena i ett gapskratt,
ovanligt till styrka och uthållighet.
Den ende af de fyra, som inte rätt visste, om han
borde skratta eller rysa, var den aflidnes brorson, vår e. o.
notarie i kunglig Svea hofrätt. Konrad hade ju nyss
önskat att alla nattens gastar måtte förvandla
bankotransport-sedlarna till trasor och diamanterna till glasskärfvor, och i
det närmaste var nu denna önskan uppfyld, ja, fullkomligt
hvad hufvudsaken anginge. Att ega välde öfver nattens
gastar är icke alltid att jubla öfver, och ingen bör undra
om vår notarie kände sig besvärad deraf.
»Det var mig en spjufver till kommissarie,» yttrade
det ena vittnet; »maken till drift har jag väl aldrig sett
eller ens hört talas om.»
»Och hon dernere, som nyss beklagade sig öfver sin
lott!» anmärkte kamraten, »min själ hon tappade på bytet.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
