- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
16

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 1. Blå duken - 2. Jernbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jäger, som icke heller var någon dufunge i
kroppskrafter, parerade med väldiga armar de många slagen; men
Gud vet, hur det slutligen gått med honom och hans kärlek
för folklifvet, om icke i detsamma krogdörrn öppnats och
en man trädt in som på ögonblicket var midt i hopen
och mejade ned angriparne med ett enda tag af sina långa
armar.

»Blygs ni inte, era pickelhäringar,» ropade han med
en stämma, snarlikt dånet af en aflossad kanon: »ska så
många anfalla en enda? — Ä’ ni svenskar, ni, edra
kallbräckta satar!»

Och dermed fattade han tag i smeden Filman, som stod
närmast, skränande värst af alla, och kastade denne, ungefär
som man kastar en vante, tvärs öfver den raglande skaran,
hvilken dervid ryggade och tillkännagaf sin beundran för
detta prof på kraft.

*


2. Jernbäraren.



»Du kom just i behaglig tid, Axelson,» sade Jäger till
jätten, som helt lugn vecklade upp sin tobaksrulle och derur
slet en väldig bit.

»Folket är rent af förbannadt,» svarade jätten, »när det
råkat få för mycket i skallen. Det är inte första gången jag
sett hur alla kasta sig på en enda, liksom bromsarne på en
häst. Trefaldighetsnatten i fjol var jag vid Uggleviken och
då såg jag en karl, som ensam slogs med en klunga af minst
hundrade karlar, gesäller, sjömän och Gud vet icke hvad
för slags folk. Utan mitt biträde hade den arma satan
blifvit både plockad och skållad. Men låt oss gå in i
kabyssen der, så få vi prata litet på qvällqvisten.»

Jätten, åtföljd af Jäger och Dahl, marscherade rakt på
dörren med glasrutan, och alla tre slogo sig ned i en liten
brunmålad pinnsoffa, hvilken, jemte några snyggare stolar
och ett bord, utgjorde det lilla rummets hela möblering.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free