Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 2. Jernbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och dervid kastade sotargossen af sig jackan och den
trasiga, svarta skjortan, visande för sällskapet en naken rygg,
öfverallt sönderslagen och blodig.
Gästerna raglade upp från sina stolar och närmade sig
disken för att betrakta det blodiga skådespelet,
»Tusan dj—r!» ropade en sjöman, i det han sväljde
en stekt strömming otuggad, »hvem har slagit dej så, din
lilla skorstensgast?»
»Jag var och sota i ett hus vid Hornsgatan i morse,»
svarade gossen, skälfvande i alla leder, dels af smärta, som
klädernas aftagande förorsakat, dels ock af tanken på sin
mössa, »men si pipan var så trång, att jag inte våga mej
opp deri — då stack mej gesälln i fötterna med
knappnålar för att jag skulle gå opp — jag försökte, men föll
ner igen, för si det var så trångt, att det inte stod till att
röra hufvut en gång — då slog han mej med linan, så jag
kröp på köksgolfvet som en mask.»
»Talte du inte om’et för mästarn, din svartolle?» hördes
ur hopen en stämma.
»Visst talte jag om’et för mästarn, men si då tog han
en tjock tågända, som låg i vrån, och piska mej mycket
värre, för han skulle göra mej smaler och nätter, sa han.»
»Storm och sjögång!» röt sjömannen, lutande sitt
hufvud öfver den sargade ryggen, »stryk skadar inte, skadar
aldrig — men slå ett barn, som inte är längre än min arm
— hade jag din mästare och gesällen ombord, skulle jag
basta dem så huden skulle bli som ett sköre — jag skulle
tvinga dem krypa genom fänghålet på en kanon — —
fru Strömqvist, langa åt pojken hans mössa, annars blir det
skorstenseld i er näsa, innan ni somnar.»
»Langa hit betalning för hvad du sjelf tagit,» pockade
krögerskan; »me si nu — sexton skilling, sjöman viger —
ro hit med pluringarna eller blanklädershatten i pant.»
»Langa åt pojken mössan,» ropade sjömannen, slamrande
i handen med tvänne sexstyfversslantar, »eller sätter jag
styrbord om fruns näsa en krona och babord en klafve.»
»Undan från disken,» ropade fru Strömqvist till
sotargossen, »och packa dej på dörren genast — det snöar ute
och kommer du väl ut, så har du för intet en hvit mössa
så vacker, att du ska se ut som en ljusens engel.»
Krögerskan vände derefter sitt ansigte mot sjömannen,
för att äfven gifva honom ett godt råd, då i detsamma de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
