Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 3. En arbetares dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag strypa, utan att en gång unna honom läsa sitt Fader
vår — men det är långt lidet — der ligga två stycken
rockar — de behöfvas i sådant väder — men det var
sannt, hvem var det af herrarne, som tog fram förtäringen
på Blå duken? — Den glömde vi betala, och fru
Strömqvist sitter nu kanske som bäst och svär öfver så’na kunder.»
»Här är pengar,» sade Jäger, i det han tog fram några
sedlar ur plånboken och lade dem i jernbärarens hand, »du
kan betala för oss, när du går dit härnäst.»
»Hjertans gerna — men hvad är det der? För f-n,
ska det vara drickspengar åt mej, det? — Var så god och
tag dem tillbaka — annars sätter jag dem på ljuslågan.»
»Kära Axelson, vi ska väl betala strumporna, som —»
»Jaså, det var en annan sak — men då kan det der
vara nog, det är ändå mycket bättre pris än i lärftsboden.»
»Blir du ond, om jag ber dig använda resten till några
vackra böcker åt din Anna?»
»Böcker — ånej — får gå för det då — men det
förstår herrn sej bättre på — köp dem sjelf och skicka mej
dem på samma gång som kläderna i morgon — heder och
tack för det! — Jag tycker om herrn — men låt bli så’na
der maskerader! — Nog f-n ser jag, att ni inte ä’ några
arbetskarlar af samma skrot och korn som jag och andra
med mej — vill man rätt lära känna arbetsklassen, så bör
man inte söka den på krogarna — det bör den Blå duken
ha lärt er.»
»Det är ganska sannt,» inföll Dahl, »och det vore
derför mera skäl att helsa på det goda folket hemma — det
ha vi också lärt oss denna afton.»
»Tycker herrn det? — Må så vara — men då bör det
icke finnas någon vacker dotter i huset — jag ser hellre
hin håle i mitt rum än en stockholmssprätt — den förre
kan jag köra bort med Guds hjelp, men den senare fruktar
hvarken Gud eller menniskor — och nu god natt! Jag
vill lysa ner er.»
Jäger och Dahl svepte in sig i sin jättelike värds
rockar och stego utför trappan, ledsagade af denne.
När de kommit till porten och stannat för att taga
afsked af hvarandra, räckte Jäger sin hand åt jernbäraren
och sade:
»På hvad sätt skola vi tacka dig för den tjenst du
gjort oss denna afton?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
