Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jernbäraren - 7. Fostersonen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
unge mannen stålsätta nerver och muskler, för att kunna
trotsa följderna af kärleksäfventyren i skumrasket eller
nattvakorna vid spelbordet; der skulle gubben uppmjuka sina
leder, så att ännu ett knäfall kunde vågas vid skönhetens
fot. För alla spökade Methusalems ålder, och verlden blef
ortodox åtminstone i en enda punkt.
Så stodo sakerna, då en vacker sommarmorgon år 1833
brunnsgästerna lemnade det rymliga brunnshuset, hvars
helsoeden skulle tillstängas, ty klockan var åtta och kaffekoppen
väntade de utvattnade menniskobarnen.
Bland de många familjer, som, prydligt utstyrda,
sträfvade hemåt, befann sig ett litet sällskap, bestående af en
äldre dam och en yngre, som leddes vid armen af en ung
man af några och trettio års ålder.
Det var vår vän häradshöfdingen Edvard Jäger, som,
ehuru sjelf ej brunnsgäst, ledsagade sin fästmö och sin
blifvande svärmor, en enkefru T., hvilka båda damer redan
egnat tvänne veckor af sommaren åt professor Mosanders
öfverjordiska källor.
De tre personerna skulle just vika af vid hörnet af
Jakobs kyrka, för att sedan styra kosan till Fredsgatan,
hvarvid fru T. hade sitt vackra, tre våningar höga hus, och
hvilket, enligt naturens ordning och Svea Rikes lag, en dag,
i trots af svärmoderns brunnsdrickning, borde bli den
hederlige Jägers. Fru T. var en nära slägting till den olycklige
brukspatron Dahl och jemväl dennes närmaste arftagerska.
Då hände sig just vid afvikningen om berörde hörn,
att en fyraårig gosse, vacker och välklädd, sprang fram och
fattade tag uti Jägers bonjour, ropande med hög och klar
stämma:
»Pappa! Pappa!»
Fadersnamnet, ett ljuft och stolt namn, är i allmänhet
mycket efterlängtadt och välkommet; men när man
promenerar med sin känslofulla fästmö och dertill på köpet med
en svärmor, som är mycket mån om yttre anständighet
o. s. v. då — då, vid afhörandet af detta sköna namn från
läppar, hvilkas tillvaro hvarken fästmön eller svärmodern en
gång anat, är det förlåtligt, om en fästman blir röd i ansigtet
och alldeles tappar koncepterna, han må ha hållit oräkneliga
häradsting.
Om man lefvat i mytens tider, kunde man ha tagit
den lilla gossen för Cupido, enkom nedflugen från Olympen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
