Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag har aldrig spelat... dock, en gång spelade jag,»
tillade han med en viss bitterhet, »det var mariage... men
jag tappade innan jag ens blandat korten.»
Efter dessa ord nedsjönk renskrifvaren på soffan, liksom
öfverväldigad af ett sorgset minne.
Författaren återförde samtalet till det bestälda arbetet,
hvarefter han aflägsnade sig.
Efter den dagen sammanträffade författaren flere gånger
med den besynnerlige renskrifvaren, hvilken fortfor att vara
ett mönster af noggrannhet och pålitlighet. Men några ord,
som kunde bidraga till kännedom af Eks historia, vågade
aldrig författaren framkomma med, ehuru nyfikenheten
var stor.
En annan Eks egenhet, åtminstone ibland renskrifvare,
var att han aldrig ville mottaga mer än hvad han begärde
för sitt arbete eller sjelf ansåg sig vara förtjent af.
Ett år efter den första bekantskapen skickade författaren
ett bud till Ek med begäran, att denne behagade inställa
sig hos honom för att mottaga ett nytt arbete till
renskrifning. Budet hemkom med den underrättelsen att
renskrifvaren icke bodde på det gamla stället, att ingen visste hvart
han flyttat, och att han icke heller hade lemnat adress med
upplysning derom.
Så förgick ytterligare ett år, hvarunder Ek fortfor att
vara osynlig, till dess en vacker dag författaren mötte honom
på Carl XIII:s torg. Han var då mycket förändrad. Hans
ansigte bar tydliga spår af själs- och kroppslidanden.
Klädedrägten hade deremot icke undergått någon förändring.
Samma luggslitenhet, men också samma renhet och helhet
som förr.
»Hvar har ni varit under dessa tvänne år?» frågade
författaren, glad att återse honom.
»Öfverallt och ingenstädes,» svarade herr Ek.
»Alldeles som den store röfvaranföraren Abellino,»
anmärkte författaren skrattande.
»Med den skilnaden likväl,» yttrade han, »att jag i
alla tider varit, är och blir den röfvade.»
»Något som vore lätt att undvika för den, som förmår
vara öfverallt och ingenstädes.»
»Ack, det finnes ingen verld i universum, som jag ej
besökt, och ingen fläck på jorden, der min fot funnit hvila!»
sade den besynnerlige mannen; »men herrn tycker säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
