Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Renskrifvaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällskap med sin brorsdotter och hennes barn... Men det
är inte det besynnerligaste.»
»Hvad då?»
»Jo, han bedyrade, att han inte skickat sin brorsdotter
några pengar och inte heller uppdragit åt någon annan att
göra det.»
»Ni sade då honom att...»
»Jag?» inföll arrendatorn, »jag har inte sagt ett enda
ord rörande den saken... Men ni kommer väl ihåg hvad
jag för ett år sedan berättade er!»
»Hvad var det ni då berättade?» frågade
kommissionären, lutande tankspridd sin panna mot handen.
»Jo, att grefvinnan, som slutligen misstänkte, att
pengarne kommo från farbrodern, skref till honom ett bref,
fullt af tacksägelser.»
»Ja, det är sannt, nu kommer jag ihåg det.»
»På detta bref följde, som ni äfven vet, intet svar,»
fortfor arrendatorn, »och det var mindre underligt, ty
grefvinnans farbror har hela tiden vistats i främmande land
och helt nyligen återkommit.»
»Jag vet att han varit bortrest, men det hindrar ej
att han kunnat skicka pengar.»
»Jag yttrade något ditåt, men han fortfor att neka, blef
slutligen förargad öfver min envishet och bad mig dra så
långt vägen räcker och ta kommissionären med mig.»
»Jaså... Nå, hvad trodde grefvinnan?»
»Hon trodde, att farbrodern var den sannskyldige, fast
han inte ville erkänna det.»
»Deruti hade hon fullkomligt rätt,» menade den envise
kommissionären.
»Slutligen bad brukspatronen mig säga den herrn, som
försträckt grefvinnan de der penningarne, att det första han
gåfve sig till känna, skulle han återfå allt hvad han
utgifvit och hederlig gratifikation till på köpet.»
»Hederligt... Jag förmodar att grefvinnan med glädje
mottog sin farbroder?»
»Måtte väl det!... Hvem mottager ej med glädje en
rik farbror!»
»Och hon såg lycklig ut?»
»Såg ut som hade hon i hast blifvit tio år yngre,»
försäkrade arrendatorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
