Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lycklige trädgårdsmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men... men det förefaller mig, som om ni icke all
er tid uppehållit er på landet; ni bryter inte så mycket som
de andra och inte heller ser ni ut för att...»
Friherrinnan tystnade tvärt, ty hon fann, att en
komplimang till den unge trädgårdsmästaren för dennes sätt att
vara skulle vara en oartighet mot de öfrige närvarande.
»Min far, som var en bergad man,» yttrade ynglingen,
»ville att jag skulle studera och höll mig derför vid
Strengnäs gymnasium och ett år vid Upsala akademi.»
»Ah! jag kunde just tro det,» inföll friherrinnan; »men
hvarför fortsatte ni inte edra studier?»
»Min far dog, och då ingen af mina minderåriga bröder
kunde mottaga och sköta hemmanet efter honom, beslöt
jag bli bonde, såsom min far varit.»
»Men föreföll det er inte hårdt att nödgas slita er från
studerkammaren?»
»Visserligen i början; men slutligen insåg jag, att den
som kan bli en bra bonde har inte så illa uppfylt sin
bestämmelse här i verlden.»
»Ädelt tänkt... men hur blef ni trädgårdsmästare?»
»Jag är det inte... jag bara vikarierar... den förre
trädgårdsmästaren dog för en månad sedan, och som jag
alltid med förkärlek omfattat botaniken, så...»
»Ni tycker då mycket om blommor?» afbröt honom
friherrinnan.
»Ja, hennes nåd, deras studium har tillskyndat mig
många nöjen.»
»Jag tycker också mycket om blommor... Vi skola
hjelpas åt att sköta orangeriet, och jag utnämner er genast
till ordinarie trädgårdsmästare.»
»Jag blir så mycket mera tacksam, som denna
befattning väl låter förena sig med tillsynen öfver mitt och mina
syskons hemman... Framtiden skall utvisa om jag är värdig
den godhet och ynnest, hvarmed hennes nåd hedrat mig.»
»Saken är då afgjord... Ni är utnämnd kommendant
öfver orangeriet och jag inviger er härmedelst i ert embete,»
yttrade hon, i det hon småleende räckte den utnämnde
sin hand.
Den unge mannen höll länge den fina handen i sin,
oviss om han skulle våga föra den till sina läppar.
Det qvinliga hjertats naturliga godhet förnekar sig sällan.
Friherrinnan hjelpte honom ett godt stycke på trafven, såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
