- Project Runeberg -  Samlade arbeten / Berättelser 7. Taflor och berättelser. Del 2 /
110

(1889-1892) Author: August Blanche With: Vicke Andrén, Nils Kreuger, Bruno Liljefors, Jenny Nyström-Stoopendaal, Georg Pauli, Georg Stoopendaal, Alf Wallander
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lycklige trädgårdsmästaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ni börjar med att besöka godsets bönder och torpare
för att göra er bekant med deras omständigheter... Sedan
kan ni taga någon kännedom om gårdens förvaltning eller
skötsel... Det skadar aldrig en possessionat att ha
åtminstone lika mycken reda på sin egendom som inspektoren...
Derigenom kommer man i tillfälle att, på samma gång man
förbättrar sin egendom, äfven förbättra sina underhafvandes
vilkor... Jag är öfvertygad derom, att alla de nöjen, hennes
nåd hitintills njutit, skola bli en obetydlighet mot nöjet att
befordra de sinas väl.»

»Ack ja! Jag tror det,» svarade friherrinnan med en
tår i ögat; »Gud välsigne er för det ni väckte mig till
uppfyllandet af mitt löfte, af mina pligter... Vi skola denna
dag börja våra färder kring godset, ty ni måste vara mig
följaktig öfverallt, vara min rådgifvare i allt.»

»Ert eget ljusa förstånd och goda hjerta skola göra alla
rådgifvare obehöfliga,» försäkrade bondsonen.

»Säg till, att man genast sätter för vagnen... jag
önskar att så fort som möjligt fånga det nya nöje, ni
föreslagit mig... Nu har jag lagt upp den sköna frukten och
tackar er, kära Anders, för den vackra gåfvan,» tillade hon,
i det hon räckte den tomma korgen åt Anders, som med
en djup bugning emottog den.

»Ni ser ganska lugn ut, fast jag ger er korgen,»
skämtade hennes nåd.

»Ja, visst är jag lugn,» svarade Anders.

Friherrinnan smålog. Det betydde: det der var ingen
artighet mot mig.

Derefter tog Anders sin korg och skyndade på dörren.

Det var skada att han gjorde det. Hade han vågat
stanna qvar och betrakta sin hulda matmoders ansigte, skulle
han i den blick, hon fäste på honom, ha funnit ett uttryck,
som kunnat göra en furste lycklig.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 6 18:27:05 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanchesam/7/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free