Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lycklige trädgårdsmästaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Åh, det är ett lappri, fru syster,» svarade ryttmästaren.
»Vi höllo bara på att lära den der figuren seder.»
»Den oförskämdaste junker jag sett,» vitsordade grefven.
»Men säg då, Anders, hvad har då händt?» frågade
friherrinnan, ytterst orolig.
»Herr ryttmästaren bröt de fyra drufklasarna i innersta
rummet,» berättade trädgårdsmästaren med återvunnet lugn,
»och jag vågade blott anmärka, att det var synd att bryta
dem, dels derför att de ännu inte äro mogna och dels för
det att hennes nåd särskildt anbefallt mig att vårda dem...
Något annat har jag inte sagt, men det var tillräckligt att
förmå de begge herrarne utfara mot mig i de gröfsta
tillmälen.»
»Om du inte tiger, din slyngel,» utropade ryttmästaren,
»skall jag, ta mig tusan, lära dig hålla tungan!»
»Ni har ingen rättighet att vara min lärare, och ingen
kan tvinga mig att bli er elev,» svarade Anders.
»Jaså, ingen kan tvinga dig!» genmälde ryttmästaren,
i det han lät sin käpp drabba ned på ynglingens skuldra.
»Fy, Gustaf, fy!» ropade friherrinnan och sprang emellan
de begge parterna.
Ynglingens kinder brunno, hans ögon flammade och
hans händer knöto sig; men hastigt lät han sina begge
armar nedsjunka.
»Endast den omständigheten, att ni är friherrinnans
bror,» sade han, »befriar er från betalning i samma slags
mynt.»
»Det är oskickligt, min bror!» förklarade friherrinnan
harmsen; »ja, ovärdigt att så behandla...»
»Jaså, min goda syster vill spela rollen af beskyddarinna,»
afbröt hennes broder.
»Jag både vill och skall spela den rollen,» svarade
friherrinnan; »det är en vackrare roll än despotens, skulle
jag tro, och jag skall aldrig tillåta att man förfördelar någon
af mitt folk och allraminst denne unge man, för hvilken
jag hyser förtroende och vänskap.»
»Det måtte vara en riktig guldgosse det der,» yttrade
grefven, något hånande.
»Nej, herr grefve, denne unge mans trohet och
redlighet kunna inte uppvägas med guld!» genmälde friherrinnan
och ville med en blick, full af det ömmaste deltagande,
trösta sin gunstling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
