Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Estländingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framfötterna på sängkanten och nosade vänligt på den vaknande
sjusofvaren. Målaren satte sig upp i sängen och höll handen
mot sitt brännande hufvud. Det föreföll målaren som höll
någon på att rifva färg i hans hjerna.
»Nådig herre, skicka mig ej tillbaka till bränneriet!»
bad estländingen med hopknäppta händer.
»Nå, hvad vill du jag skall göra med dig, din stackare!»
svarade målaren; »inte kan jag behålla dig, men som du är
så oregerlig, att du ej kan trifvas hos annat folk, ser jag
mig tvungen att anmäla dig hos polisen.»
»Hos polisen!»
»Då blir du återskickad till ditt fädernesland och jag,
som hyst din älskvärda person, får enkom göra en tafla för
olagligt inhysande.»
»Hellre än nådig herrn ska betala något för min skull,»
inföll estländingen, »går jag och anmäler mig sjelf, utan att
jag behöfver uppge namnet på min välgörare.»
»Vänta nu, ty det är skinn om dig, fast det är bra fult,
och jag får väl hitta på någon annan utväg; men hvarför
rymde du från Drottningholm?»
»Jag kunde inte härda ut. Natt och dag söpo drängarne,
och då jag ej ville göra dem sällskap, misshandlade de mig.
De äro drängar så väl som jag, tänkte jag, och då de lyfte
hand mot mig, så — men det är bra besynnerligt att
svenskarna inte äro så starka som jag förut trott.»
Målaren, som med sina blickar mätte estländingens
undersätsiga, men herkuliska kroppsgestalt, fann ingenting
besynnerligt deruti.
»När de nu inte hade lust att slå mig,» fortfor
estländingen, »så började de, när jag ville sofva, afbryta min
sömn medelst bultningar i väggar och golf och på detta sätt
plåga mig, så det var mig omöjligt att längre qvarstanna.
Derför lemnade jag i går Drottningholm, och då jag blott
kände en enda menniska här på jorden, som ville mig väl,
så begaf jag mig hit.»
»Det är ganska bra att du ej super,» sade målaren, i
det han blötte sitt hufvud i vattenskålen, »och tack för du
hjelpte mig i sängen i natt, du kom alldeles som du varit
kallad. Nå, du lärer väl få dröja hos mig några dagar, till
dess jag hunnit skaffa dig ett ställe, der du slipper stryk
för det du är nykter. Husrum, det vill säga rum vid
dörren, såsom vanligt, och kost, så litet kostsam som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
