Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peter Myndes backe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Bry er inte om mej, barn,» inföll modern, »väderleken
är den vackraste man kan tänka sig, det är inte kallt alls...
Vi följa dig, Gustaf!»
»Ja, men bara till Mynttorget,» bestämde Gustaf, »bara
dit.. . Ack om jag haft tid att följa er tillbaka!»
»Det får du inte,» sade modern; »jag är nog ledsen
för det vi uppehållit dig så länge.»
De fortsatte vägen och stodo snart på Mynttorget.
Samma scen förnyades, men med samma resultat som förra
gången. Riddarhustorget bestämdes nu till mål för den
gemensamma promenaden.
Der börjades en ny öfverläggning. Trängseln i hörnet
af Riddarhustorget och Stora Nygatan var ganska betydlig,
hvilket gaf Gustaf anledning att påminna modern och fästmön
om svårigheten för dem att gå hem allena en så lång väg
under en så orolig afton, ty de ville prompt följa honom
till Jerntorget.
»Nu få ni inte envisas längre,» afgjorde slutligen
modern, »utan tag nu afsked af hvarandra, mina barn, och
glöm inte att tusentals menniskor se er.»
De unga älskande, hållande hvarandras händer, sågo in
i hvarandras ögon, utan att ännu finna ord för hvarandra.
Den sanna kärleken talar ej med läpparna — den talar i
blicken, i tåren som perlar derur, när skilsmessans timme
ljuder.
Var då en skilsmessa i fråga? Ja, men blott på några
veckor, ty flickans hem var på landsbygden, dit hon följande
morgon skulle återvända. Denna dag hade varit så vigtig
för dem båda: dagen för deras bröllop hade blifvit bestämd.
Gustaf var konstförvandt och blef först myndig vid slutet
af året. Hans myndighetsdag var utsedd till hans
bröllopsdag, och som han i hemgift med sin blifvande hustru hade
att påräkna ett litet kapital, ämnade han äfven vid samma
tid bli sin egen och hade derför införskrifvit material
till ett boktryckeri, som skulle anläggas vid en af de större
gatorna i staden.
»Nå, ha ni inte slutat än?» påskyndade modern,
småleende. »Tvänne veckor äro ju ingen evighet!»
Och likväl är ingen evighet mera viss, än den som
tvänne älskande se framför sig vid blotta tanken på äfven
den allra kortaste skilsmessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
