Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skattsökaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Din sjal! Men, min Gud, ni har väl angifvit saken
för polisen? Vänta, jag vill genast skrifva några ord till
polismästaren, som jag personligen känner.»
»Åh, goda tant, det lönar visst inte mödan för sådant
lappri,» menade Clementine.
»Hvad! Kallar du en dyrbar sjal för lappri?» utropade
tanten.
»Clementine menar, att min man redan anmält saken
för polisen,» hjelpte ånyo den aldrig rådlösa modern.
»Nå, hvad nytt eljest?» frågade den vetgiriga värdinnan,
sedan hon något lugnat sig för den förlorade själen.
Modern kastade ånyo en uppmanande blick på sin
dotter.
»Jo,» fortsatte denna sin debut, »under färden hit sågo
vi två bättre personer slåss på gatan, och den ene bars bort
som död.»
»Bars bort som död! Men det är ju alldeles
förskräckliga saker de här!» utropade värdinnan; »en menniska
ihjelslagen! Och till råga på olyckan en bättre menniska!...
Men hvem var då den olycklige?»
»Jag tyckte jag kände igen honom,» svarade Clementine.
»Du kände honom? O himmel! Men hvem var han?»
»Det var... jo, det var ryttmästar von F**,» svarade
Clementine.
»Ryttmästar von F**!» skrek värdinnan till. »Ah...»
Och derpå föll värdinnan i vanmakt samt i de svåraste
konvulsioner. Det blef en hisklig uppståndelse i huset.
Man tömde öfver friherrinnan alla hennes toilettflaskor och
måste slutligen skicka efter läkare.
Modern grep sin dotter hårdt om armen och förde
henne med sig ned till vagnen.
»Du är då rent af från förståndet, olycksbarn!» yttrade
modern under hemvägen; »hur kunde det falla dig in att
nämna ryttmästar von F**, som umgås hos friherrinnan och
det på den mest förtroliga fot!»
»Inte visste jag det,» svarade den olyckliga Clementine,
som hade nämnt ryttmästaren derför att hon under
promenaden händelsevis råkat få se honom på gatan.
»Men när man umgås i stora verlden, borde man väl
veta allt,» menade modern. »Jo, du har ställt vackert till,
du, och den ena dumheten var inte lik den andra. Säga,
att man kör emot på Carl XIII:s torg, när hela verlden vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
