Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herr Nathanael.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Intet fruntimmer hade någonsin tänkt på honom såsom
älskare; den mest omtänksamma moder kunde omöjligen i
en sådan personage förestält sig en måg. Han såg ut för
att stelna till en bild, att sjelf ställas upp bland den öfriga
samlingen.
Och likväl — ty det finns ingen gräns för paradoxerna
i lifvet — fann han nöje i umgänget med menniskor, tog
gerna emot fruntimmer och förde dem med gammaldags
artighet omkring för att bese hans kuriosa, och när hans
gamla tant — ty han hade äfven en sådan — hade
främmande hemma hos sig, var han hos henne, deltog i samtalet
om teater och annat som hör till den vanliga
konversationen. Vid sådana tillfällen kunde han vara den muntraste
varelse i verlden. Som han nu dertill var af det mildaste
sinnelag och hade det bästa hjerta, så mottogs han
öfverallt som en god onkel. Flickor anförtrodde honom sina
små hemligheter, alltid obesvärade i hans sällskap, derför
att det föreföll dem, som hade han sjelf hvarken hand eller
hjerta att bortgifva.
Man kan således lätt föreställa sig den öfverraskning
och förvåning som grepo alla hans bekanta, när de en
vacker dag fingo höra, att herr Nathanael ämnade gifta sig.
Ett energiskt fruntimmer, som en gång besökt hans
trädgård, hade hållit vad om att hon skulle, såsom hon sjelf
yttrade, »göra menniska af en lärd stofil». Hvilka medel
hon dertill använde, känner man ej; men inom loppet af
tvänne månader var hon verkligen fru Nathanael. Herr
Nathanael blef genast så bestormad af sina nya känslor, att
han kastade af sig peruken, flanelltröjan jemte pelsen och
lade sig i stället till nankinsbyxor och svart halsduk. Det
var redan en stor förändring.
Dagen efter bröllopet kommer han hem, efter att några
timmar ha varit ute i staden, då han till sin stora
bestörtning finner det vanliga sällskapsrummet fritt från de
vanliga sällskapsdjuren. Kattorna voro utkörda, råtthunden
förvisad ner i källaren och aporna utsläppta i trädgården.
Han står en stund mållös, men vänder slutligen sitt
bedröfvade ansigte mot sin fru och vill veta meningen med
allt detta.
»Jo, meningen är att jag inte vill bo tillsammans med
råtthundar, kattor och apor,» upplyser den unga frun; »jag
har inte lust att bo som i Noaks ark, och för resten får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
