Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kärlek och paraply
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Inte just för paraplyet,» yttrade jag, »utan för den
artighet, den välvilja, den hängifvenhet, den ömhet, den...»
»Hängifvenhet och ömhet! Hvar tar ni allt det der
ifrån? Jag känner ju er inte det ringaste; ni är för mig
den likgiltigaste sak i verlden.»
»Likgiltigaste sak i verlden!» upprepade jag något
stucken; »men, min nådiga, man sticker inte beständigt ut
hufvudet genom fönstret när det regnar för att se efter en
person som är en likgiltig; man röjer inte denna nyfikenhet,
denna oro, denna...»
»Oro?... Jo visst var jag något orolig, det medger
jag, men ni skall få veta hvarför, efter ni är så enträgen.
Ser ni, min herre, jag väntade en person upp till mig, och
jag fruktade att han inte skulle komma, när han såg någon
i porten... Ni ville aldrig gå, ni besvärade... Begriper
ni nu?»
»Således skickade ni ner paraplyet...»
»För att ni skulle gå, kan ni inte fatta det?»
»Och detta ljufva småleende i fönstret, dessa
oupphörliga viftningar med näsduken?»
»I pur glädje för det jag ändtligen blef af med er.
Det var en fasligt envis och inbilsk menniska!»
Jag var ej sen att rekommendera mig. Du finner
således, min bror, att jag icke alltid varit lika kall för det
täcka könet, som du och andra tro. En gång har jag känt
kärlek och en gång burit paraply, men begge delarne vid
samma tillfälle och för allra sista gången. Men nu håller
det uppe, ser jag. Ursäkta, jag har brådtom! Går du upp
i Stora sällskapet i afton, så träffas vi. Vet du, jag börjar
riktigt få tur på femkorts kille.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
