Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gradpasserare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En morgon i början af september företog sig kolera
morbus, vårt tidehvarfs hemskaste valkyria, en mönstring
med gardet. Hon gick likgiltigt förbi hela led af skäggiga
bussar, till dess hon tvärt stannade framför en ung
gradpasserare, hvilken stod på flygeln med helsan på kind och
lyckan i ögat. Hon valde honom och bäddade
ögonblickligen brudsängen i gardets begrafningsplats.
Det är, som läsarinnan finner, en vanlig roman ur
lifvet, men de vanliga äro långt ifrån alltid de gladaste.
Icke i alla romaner få de älskande hvarandra. Så händer
det i diktens, och i verklighetens händer det kanske oftare
ändå. Men icke vilja vi skildra den djupa natt, som föll
ned öfver så mycket ljust och förhoppningsfullt i den
sörjande brudens hjerta. Men hjertats natt, liksom jordens,
har nog sitt lilla stjernefäste den också — sin lilla
Venusstjerna, som strålar qväll och morgon. Hvem vet hvilka
strålar hon sprider, hvad språk hon talar till en bedröfvad
själ! Hvem vet om hon icke tröstande försäkrar, att lifvets
verklighet icke har något, som i renhet och glans svarar
mot den kärlekens dröm man en gång haft i ungdomens
och oskuldens dagar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
