Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kusin Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min hand; men han hade angeläget arbete för händer, och
jag gick ensam upp till hans fru i samma våning, som varit
hennes barndomshem. Jag fann henne vida mer intagande
än när jag lemnade henne. Den yra, dansande bäcken hade
fått flodens lugn; de många glittrande facetterna hade
jemnats ut till en hel spegelklar yta.
Betty visade mig sina små döttrar, den ena tre år och
den andra två, begge lekande på en matta. Vi intogo soffan
framför mattan, språkande om gammalt och nytt.
»Du är lycklig, Betty,» yttrade jag bland annat; »din
man ser för innerligt redbar och hederlig ut.»
»Han är det också,» svarade Betty; »men det förstås
att...»
»Hvad är det som förstås?» afbröt jag.
»Att inte realiseras allt som vi drömma om här i
verlden,» svarade min kusin med en suck.
»Jag tänker du har ett par rätt vackra realisationer
der på mattan, kära Betty,» anmärkte jag.
»Ack ja, nog är det sannt,» medgaf Betty och
betraktade med ömhet sina små flickor.
Först vid middagsbordet återsåg jag hennes man, och
vi intogo tillsammans en kraftig middagsmåltid, efter hvars
slut vi slogo oss ned i förmaket, lika vackert möbleradt
som i kammarrättsrådets tid.
»Nå, öfvar du dig mycket på piano?» frågade jag Betty.
»Kan bror tänka,» svarade mannen, »att min hustru
inte spelat en enda ton se’n vi gifte oss.»
»Jag visste inte att du var road af musik, min vän,»
svarade hustrun.
»Jo hvad jag det är,» förklarade mannen; »lycklig den
som lått lära något i sina dar!» tillade han, tog sin mössa
och gick, bortkallad af ett bud från verkstaden.
»Lycklig den som vet att använda hvad man lärt,»
tillade jag; »dina flickor bli en gång stora, och hur roligt
blefve det ej för dig, om du till att börja med kunde lära
dem hvad du sjelf lärt!... Nå, det går väl på samma sätt
med din franska?»
»Jag bedyrar att jag inte sett en fransk bok på den
dag jag minns.»
»Det är orätt, kära Betty.»
»Men hvad skulle det tjena till?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
