Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kusin Betty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men tycker du inte som jag, dyre Grundström, tycker
du inte, att när man är så här ute i det fria, så är det
riktigt ett behof att öppna sina hjertan för hvarandra?»
»Jo vars, men låt oss först få opp den här lilla kanaljen
— hvad har du i den?»
»Baierskt öl, söte, gode, älskade! Jag vet du tycker så
mycket om baierskt öl.»
»Visst gör jag det, du söta själ... du tänker då på
allt, du är som en mor för mej... skål, min lilla
skrufmutter!» yttrade Grundström, tömmande i ett andedrag
halfbuteljen.
»Hvarför just som en mor?» invände Anna, »det finns
ju andra lika heliga band som...»
»Utsnusadt!» suckade älskaren med en mulen blick på
de tomma buteljerna och de oätbara qvarlefvorna af
qvällsvarden.
»Tror du det?» frågade Anna småleende; »hvad säger
du då, om jag bjuder på något som du inte ens drömt om?
Hvad säger du om det här?» tillade hon, dragande ur
kjortelsäcken en ny halfbutelj med jerntråd öfver korken.
»Är det porter, din lilla tjufunge?» frågade gesällen
med klarnande anletsdrag.
»Bättre opp, min Grundström!»
»Då är det likör, mitt socker, för det är hvitt, ser jag.»
I detsamma sprang med en smäll korken ur buteljen,
hvarefter Anna triumferande hälde dess innehåll i ett
dricksglas, som hon sedan räckte sin älskling.
»Det skall drickas genast för då smakar det bäst,»
ordinerade hon.
»Det måtte vara starkt efter det är så många perlor
uti det, men jag skall nog finna hus för dem,» menade
gesällen, i det han förde glaset till sin mun.
Men knappt hade han tagit sig en klunk, förrän han,
sprutande ut alltsammans och kastande glaset långt ifrån
sig, utropade under de förfärligaste grimaser:
»Menniska, du ville lura i mig bittervatten! Qvinna,
hvad mente du med det? Menniska, hvarför ville du ha i
mig bittervatten och det just nu, just nu!»
»Det är sodavatten,» skyndade den välmenande Anna
att upplysa, »sodavatten, älskade Grundström, sådant som
herrskapet bjuder på, när det är kalas... Det är det gentilaste
man kan dricka, men du är kanske inte van vid kolsyran.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
