Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugu fästmör och en egendom i Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
saken allvarsamt och bland dem mamsellen i fruktboden.
Hon var ute på jagt hela dagen, länge fruktlöst, men
påträffade slutligen sitt villebråd vid ett gathörn.
»Så har jag er då ändtligen!» ropade hon andtruten.
»Kors, lefver du än?» frågade fästmannen.
»Lefver jag,» upprepade fästmön; »hvarför skulle jag
inte lefva?»
»Derför att jag trodde du var död,» förklarade
fästmannen.
»Nå, när ska det bli bröllop af?» frågade fästmön.
»När jag väl sålt min egendom,» svarade fästmannen.
»Jaså, den der egendomen i Dalarne?»
»Javisst, visst är den i Dalarne.»
»Det skulle vara roligt att se den der egendomen i
Dalarne,» menade fästmön.
»Res dit!» tillrådde fästmannen; »vi ha den ypperligaste
jernväg mellan Gefle och Falun.»
Efter detta kärleksfulla råd vänder fästmannen sin brud
ryggen och försvinner, utan att sedermera låta sig afhöra
hvarken i den ena eller andra boden. Det temligen grofva
skämtet kostade emellertid några af de stackars flickorna
deras konditioner, dem de sagt upp, i hopp att snart bli
gifta, och det blir för dem en varning att hädanefter icke
vara allt för godtrogna mot friare, i synnerhet sådana som
ha egendom i Dalarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
