Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Bror Fritz»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Till salongen!» upprepade frun, sprittande till;
»omöjligt, herr löjtnant! Jag kan inte, jag har inte tid, jag...
Min man är inte rätt frisk, så att...»
»Nå, om inte frun vill aflägsna sig från sin man, som är
opasslig, så finner jag inte något skäl hvarför de unga damerna,
som äro sjelfva helsan, skola vara sjukvakterskor, under det
att hela verlden, som är sjuk och tråkig, sjunger och dansar.»
Frun fortfor att vägra. Den var hjertslitande, denna strid
emellan moderns önskan att bereda sina barn ett så stort
nöje och hennes fruktan att de icke skulle bli emottagna.
Men »bror Fritz» var icke den som släppte tag, och han
hade goda bundsförvandter i döttrarna, som omgåfvo sin mor.
Ändtligen segrade modershjertat, och slutligen såg man en
»pas de trois» öfver gångstigen som ledde till brunnssalongen.
Det är lätt att vara med i en »pas de trois», när man icke
har mer än sjutton år under ena armen och sexton under
den andra och sjelf bara tjugufem eller tjugusex på nacken.
Brunnssalongen var öfverfyld af herrar och damer,
gamla och unga, som musicerade måttligt, men dansade desto
omåttligare. »Bror Fritz» förde sina begge damer genom
sällskapet, som började få stora ögon, direkt fram till
drottningen och presenterade sina protegéer för henne. Hennes nåd
var vid dåligt lynne. Man hade nyss haft den »indelikatessen»
att i hennes närvaro sjunga den der duetten ur Don Juan,
som börjar med »Du bör ej fruktan bära» och slutar med
»Ja, glad skall jag dig följa». Hon blef ännu mörkare i hågen,
när hon fick se den biltoges döttrar. Men de unga flickorna
voro så vackra, så blygsamma och darrande, och de nego
med sådan underdånighet, att hennes nåd slutligen täcktes
småle emot dem, och när drottningen ler, ler hela hofvet.
»Bror Fritz» var outtröttlig uti att låta sina protegéer
utveckla alla sina egenskaper. Glädjen, som så länge varit
liksom tilltäppt i deras unga sinnen, tog sig nu med ens
frisk luft och förde dervid med sig, som i en ström, all den
friska naivitet och intagande ysterhet som rymmes i rena,
oskyldiga hjertan. Den biltoges döttrar gjorde furore både
vid pianot och i dansen, och man började hålla »bror Fritz»
räkning för det han riktat societén med så söta, bildade
och talangfulla flickor.
»Charmanta varelser!» yttrade grefve G** till »bror
Fritz»; »jag undrar just hur det kan vara med den der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
