Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi lemna den qvinliga konseljen i fred och begifva oss
i stället till den lycklige fästmannen, som vaknade först vid
middagstiden följande dag med tungt hufvud, men med
desto lättare och gladare hjerta. Hans första blickar föllo
på ett litet paket, som låg på hans nattbord och säkerligen
blifvit ditlagdt medan han sof. Han igenkände genast sin
svärmors stil.
Aha, tänkte han och fattade paketet, jag svär på att
detta paket, som är ganska bastant, innehåller min svärmors
affärshandlingar, dem hon nu öfverantvardar i sin mågs
händer. Nå nå, det är också i sin ordning, fruntimmer
kunna aldrig sköta affärer. Det vackra Qvidinge, med sina
sex mantal säteri, fordrar en mans hela omtanke. Dessa
ofantliga skogar, som jag nyligen å embetets vägnar hållit
laga syn öfver, skall jag nu å egna närmare besigtiga. Ett
nytt sågverk blott, och på tre år har jag knipit mina hundra
tusen riksdaler ur bara skogen. Och den vackra ån, som
genomlöper och vattnar egorna och med skäl kallas Kräftån;
jag kan sälja kräftor för minst tusen riksdaler om året.
Ack, har man pengar, har man allt. Jag är i dag vice
häradshöfding, i morgon kan jag vara assessor i hofrätten,
i öfvermorgon expeditionschef och sedan justitieråd, det är
den vanliga marschen. Och sedan? Ministèren måste
kompletteras... tittar man hit, så tittar jag dit. Det skulle
smaka min kära Emelie det. Men hvar hin skall jag göra
af min klotrunda svärmor? Hon får mjölka korna på
Qvidinge.
Under denna dröm om guld och gröna skogar öppnade
fästmannen paketet. Ena hälften af hans dröm tycktes
genast gå i fullbordan, ty ur paketet rullade några
guldnipper, som likväl hade ett förunderligt tycke med den ring
och det armband han dagen förut gifvit sin fästmö; men
hvad de gröna skogarne beträffar, såg det ut som om elden
gått öfver dem.
»Hvad!... Hvad nu... hvad för slag!» utbrast vice
häradshöfdingen, tog ett skutt ur sängen och började tassa
i strumplästen fram och tillbaka på golfvet, under det han
genomögnade sin svärmors bref.
»Hvad tusan vill det här säga!» fortfor han, i det han
frammumlade följande lösryckta strofer ur brefvet: »Min
dotter är för god att... Olycklig fallenhet för spirituosa...
Emelie med sina rena seder... Supa upp sin och sin hustrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
