Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sysslingarne eller en frukost på Medelhafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kaptenen smålog medlidsamt och vände ryggen till.
»Men det är höga personer ombord,» anmärkte den
uppvaktande.
Kaptenen smålog, men bevärdigade honom ej med
något svar. Ombord är skepparen ensam kung, om också
alla Europas suveräner vore tillstädes.
Till någon ursäkt för ångbåtskungen i fråga må nämnas,
att den båt han förde mer var afsedd för gods än för folk,
och gods är en tystlåten och tålig passagerare. Emellertid
hade H. K. H. hertiginnan med sina små funnit sin hytt
efter ett besvärligt klättrande öfver tunnor och balar. Men
hertigen föredrog att vistas på däck, afvaktande med lätt
begriplig otålighet stunden för afresan, hvilken länge lät
vänta på sig. Klockan var elfva, när ångbåten stötte från
land. Natten var kolmörk, men hafsvinden vänlig och mild.
Trots mörkret, trodde sig prinsen igenkänna några af de
ögrupper, mellan hvilka ångbåten gled fram, och han
betraktade dem med den djupa rörelse ett poetiskt sinne erfar,
när det återfinner ställen, som det i yngre dagar skådat.
Prinsen hade nämligen en gång som yngling, och då i
egenskap af löjtnant på svenskt örlogsfartyg, gjort en resa
öfver Medelhafvet.
Men sjön suger och Medelhafvet icke minst. Fram
emot morgonen kände sig prinsen hungrig. Men ingen
restauration fanns ombord. Fartyg, som endast göra
nattresor, äro beräknade för sofvande, icke för ätande. Prinsen
gaf sig i samspråk med kaptenen, men huruvida han då
afkastade anonymiteten är ej bekant.
»Vill ni och ert sällskap hålla till godo med hvad jag
har, att bjuda på,» sade kaptenen, »så är ni hjertligen
välkommen. Min frukost väntar redan.»
Prinsen tackade förbindligt och inträdde med sin kavaljer
i kaptenens hytt, der en frukost serverades som visst icke
var att förakta. Men det dröjde icke länge förrän en fjerde
person visade sig i samma hytt. Det var en lång, ung
man, sotig och flottig från hjessa till fot, men som icke
desto mindre helt obesväradt tog plats bland de andra vid
bordet och deltog med frisk aptit i frukosten.
»För att vara rysk amiral talar ni en ypperlig franska,»
yttrade kaptenen till prinsen.
»Hvem har sagt er att jag är rysk amiral?» svarade
prinsen; »jag har den äran vara svensk amiral och är
fullkomligt belåten dermed. Men att jag talar franska är mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
