Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flickan på Carl den trettondes torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
flickan på c a kl den trettondes torg.
»Hva ba? Hvad är det nu han kommer med igen?»
frågade hans nåd vårdslöst.
»Jag ämnar ej mer gifva några lektioner i förskott,»
svarade herr Klavér, mer allvarsam än vanligt, tog hatten
och noterna, bugade sig, bad om sin helsning till fröknarna
och gick sin väg.
»En så’n lymmel!» ropade baronen efter honom.
»Jo, jo, så går det, när man visar så’na menniskor
någon ynnest,» tillade friherrinnan.
Läsaren torde nu i det närmaste känna den unge man,
som ifrågavarande septemberafton spatserade i vestra allen
af Carl den trettondes torg. Han var ej nog betryckt och
olycklig förut; därtill måste nu äfven komma kärlekens
plågor. Derför dessa oroliga anletsdrag, dessa kringirrande
blickar, dessa djupa suckar. Jo, jo, så går det, när sådana
menniskor bli kära!
3-
Alltmer tilltog skymningen. Med dagen slocknade
äfven för vår stackars notarie hoppet att få återse den
efterlängtade; och han skulle nu begifva sig hemåt. Men det
var honom svårt att i samma ögonblick realisera föresatsen,
svårt att lemna denna plats, hvarför han ännu en gång
mätte alleen med större steg än vanligt, förmodligen för
att undvika ett hotande oväder, hvars mörka förtrupper
redan framskyndade på himlafästet. På afstånd mullrade
åskan, och spridda, blytunga droppar föllo på marken.
Händelsevis kastade han nu sina blickar åt en af alleens sidor,
och hvem kan beskrifva hans öfverraskning och glädje, när
han på närmaste soffan varseblir ett qvinligt väsen, hvars
växt och anletsdrag äro den saknades! Snart står han
framför henne. Men hvilken förändring i detta vackra ansigte!
Öfver kindernas blomsterfält hade lägrat sig en dimma af
tårar och de fina ögonlocken voro uppsvälda och röda.
Ett skimmer af glädje, liksom genom molnet blixten, flammade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
