Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flickan på Carl den trettondes torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickan på cajil den trettondes torg.
67
»Hvad går åt dig, Sophie?» frågade han förvånad, i
det han släppte hennes hand.
»Ack, min Gud!» svarade hon, »ni föreföll mig i
denna stund så lik den elake baronen; förlåt mig, förlåt
mig, jag vet ej hvad jag säger.»
Vår hjelte studsade och sade ej ett ord, men nalkades
pianot, hvarvid han satte sig och lemnade snart sina känslor
fritt lopp i vilda, brusande ackord. Än rullade skalorna
i ett demoniskt virrvarr om hvarandra; än sammanflöto de
i ett adagio så mildt, så klagande, att tårarna kommo
ho-ntom sjelf i ögonen; än hvilade hans händer orörliga på
angenterna, liksom kände han sig oförmögen att i toner
vidare utgjuta hvad som föregick i hans inre och derför
lyssnade till de för örat ofattliga ljuden i fantasiens rike.
För hans ögon sväfvade mörka gestalter — han bäfvade
ovilkorligt för dem — de voro skuggorna af hans onda
tankar, af de passioner, som rasade i hans barm.
Oförmodadt känner han på sina kinder doften af en varm
andedrägt. Han vänder hufvudet åt sidan — han ser ej mer
de mörka skuggorna — han ser ett englaansigte.
»Ack, hvad herrn spelade vackert. . . herrn kan ej vara
ond på mig? Jag skulle vara obeskrifligt olycklig, om den
ende, som ännu är mig kär, vände sig bort ifrån mig.
Goda herre, får jag se in i ert ansigte!»
»Gerna, Sophie, om det roar dig. Nå, hvad finner du
för konstigt i mitt ansigte?»
»Något konstigt? Nej . . . medlidande och godhet ser
jag blott.»
»Hm! Men ser du då inte, hur skäggig jag är?»
frågade han småleende.
»Ah, det såg jag först nu .. . hade jag min lilla sax
här, skulle jag snart klippa bort alltsammans, och de der
polisongerna med på köpet, för dem tycker jag inte om.»
»Jag slår vad, Sophie lilla, att du ej törs gifva mig
en kyss, sådan jag nu ser ut.»
»Det skall vi bli två om,» svarade hon och lutade
sina läppar helt ogeneradt mot hans.
Vår spelmästares armar omslöto hårdt det riklockiga
hufvudet, medan hans ögon, oförmögna att längre uthärda
ljuset från de motblickande ögonen, tillslöto sig. Glädjen
och tacksamheten hade förvandlat den sköna varelsens milda
ögon till bländande solar. Hastigt lösryckte han sig från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
