Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flickan på Carl den trettondes torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69 flickan på cael iljin tkettondes torg.
grefliga herrskapets tjenst, jemte hennes dragkista med ty
åtföljande persedlar.
»Hvarför afhemtar hon ej sjelf sina saker?» frågade
grefvinnan.
»I ett hus, der hon blifvit så misshandlad, skall hon
aldrig mer synas,» svarade herr Klavér.
»Såå, kan man sel . . . En sådan der enfaldig
skräpflicka börjar också ha kapriser... man kan just skratta
deråt, min bästa notarie.»
»I sanning rätt roligt, min grefvinna, helst
skräpflickan äfven var barnpiga här i huset.»
»Ar min herre slägt till henne?» frågade grefvinnan
efter en kort paus.
»Nej, men hennes vän.»
»Gratulerar! Hon ådagalade rätt goda anlag för det
intima, under den tid hon var här,» gapskrattade hennes nåd.
»Också hade hon här en rätt god skola för dessa
anlags utbildande,» svarade herr Klavér, »och skulle säkert
gått långt, så framt ej hennes enfald legat henne i vägen.»
»Skall detta vara en sottis, min herre?» frågade
grefvinnan, blodröd i ansigtet.
»Grefvinnan är för skarpsinnig och lefnadserfaren för
att i mina ord kunna finna en gåta,» svarade herr Klavér.
Grefvinnan ringde och befalde den inträdande betjenten
att kalla in hans nåd.
Grefven, en lång, mager medelålders man, i nattrock
af broderad sammet och en rökmössa af samma tyg på
hufvudet, visade sig i kabinettet.
»Karlen, som står der,» sade grefvinnan till sin man,
»är en vän till domestiken, som jag i går körde bort. Han
har här tillåtit sig en mängd förnärmande uttryck,
hvarför jag önskade att du, min vän, ville, medan jag skrifver
ett betyg åt den der flickan, äfven förpassa honom efter
förtjenst.»
»Innan grefvinnan sätter sig ned att skrifva betyget,»
inföll Klavér, »får jag anhålla, att deruti ej något ord
inflyter, som kunde skada den stackars flickan, emedan jag i
dylikt fall på laglig väg ämnar förfäkta hennes rätt.»
Grefvinnan gaf honom en spotsk blick, vände honom
ryggen och aflägsnade sig.
»Hur heter man?» frågade nu hans nåd, i det han
med en förnäm rörelse intog hennes nåds plats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
