Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flickan på Carl den trettondes torg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flickan på carl den trettondes torö.
79
Det led på aftonen, och de unga af sällskapet satte sig
i en ring att »leka lekar», som det heter. Bland andra
förekom den om: »gömma ringen med förbehåll». Mamsell
Hudson hade bekommit ringen flere gånger och stod nu
återigen med den i handen. Likgiltigheten för leken tycktes
ej mer herska i hennes ansigte — hennes blickar vandrade
med fast beslutsamhet från den ene till den andre.
Slutligen skyndade hon, till allas förvåning, ur förmaket in i
sälen, hvarifrån hon likväl snart återkom. Hennes ögon
lyste af en öfverjordisk glans.
»Jag anhåller,» sade hon, »att leken nu måtte sluta,
på det en annan måtte börja.»
Sagdt och gjordt. Hvar och en uppräknade nu den
person, åt hvilken, och det vilkor, under hvilket ringen
blifvit gifven.
»Och jag fick den,» sade en ung major vid gardet,
»med vilkor att gifva den åt den älskvärdaste i sällskapet,
och jag gaf den åt mamsell Hudson.»
»Och jag mottog den,» fortsatte mamsell Hudson med
klar stämma, »med vilkor att gifva den åt den, som var
mitt hjerta dyrbarast, och jag gaf den åt. . . åt. . . herr
Klavér, han, som denna afton exeqverat dansmusiken och
som nu, glömd af alla, af alla, utom af mig, sitter derute
i den öfvergifna danssalen.»
Allmän förvåning, balanserande mellan rynkorna på
fruntimrens näsor och bestörtningen i kavaljerernas ögon.
En tystnad herskade, så djup, att dödsljudet af en
förvillad fluga, sprattlande i ljuslågan, kunnat höras.
Mamsell Hudson fortfor:
»Denne ädle man är min välgörare, har ryckt mig
undan förderfvet, har uppoffrat hela sin lycka och välfärd
för mig, och det är för hans skull, endast för hans, jag
besökt denna stad. Och likväl har han, denne fattige och
föraktade man, som för tre är sedan beskyddade den arma
fattiga flickan, i dag försmått den rika arftagerskan och
sagt henne sitt sista farväl. Men jag skall tillhöra honom,
om jag också på mina knän skall anropa honom derom.»
Den unga flickan fattade derefter värden och värdinnan,
båda på det högsta oroliga, en vid hvardera handen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
