Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
ENDA ]iATCNET.
våldsamt de än rörde sig, hördes ej ett enda ljud, och om
ett sådant än låtit sig förnimma, skulle det obemärkt ha
bortdött i den graf för medlidande och mensklighet, hvaraf
han omgafs. Tvänne blickar följde honom likväl,
bankörens och brukspatronens, den ene uttryckande rofdjurets
saknad ?.f nya byten, den andra vredens oblidkeliga
straffdom.
Dock dröjde vår unge löjtnant ej länge i denna
ställning. Han hade märkt dessa blickar, reste sig manhaftiga
besvarade dem trotsigt, kastade i sig ett bredvid stående
fullt punschglas och intog den stol han nyss lemnat, följande
med ögonen det fortgående spelet. Men för hans lifliga
verksamhetsbegär var blott åskådandet ej länge tillfyllest.
Han ville, han måste handla; men den hand, med hvilken
han medvetslöst gripit i sin ficka, utkom sammanknuten,
skälfvande af en konvulsivisk rörelse. Hastigt bröt ett
hånskratt ut från hans läppar. Sällskapets ögon riktades
på honom, hans på brukspatronen — denne hade förlorat
en betydlig insats. Spelet återtog dock i nästa ögonblick
den vanliga uppmärksamheten, satserna förnyades, ett nytt
afgörande dag förvred i olika riktningar de spelandes
ansigten — brukspatronen vann — blickarna vändes ånyo
på krigaren — denne skrattade ej mer.
Fem minuter derefter såg man bankören och löjtnanten
i en liten kammare innanför det stora spelrummet
förtroligt språka med hvarandra.
»Herr löjtnanten har haft en grym otur denna afton,»
sade den bugande bankören, med en stämma så sorgsen,
som hade orden meddelats en son; »den grymmaste otur
jag någonsin sett, och jag bekänner öppet, att jag aldrig
sett någon ung man bära sin otur med den själsstyrka,
som herr löjtnanten. >
»Ett oroar mig dock, min herre, det nämligen, att
jag icke försett mig med så tillräcklig kassa, som jag bort
göra».
»Ej tillräcklig kassa? Man kan väl ej föra med sig
ett haf af penningar i sina fickor.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
