Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•ENDA BARNET.
121
Hans hufvud sjönk i moderns knä, hennes armar
omfattade honom, och för första gången på många år blandades
deras tårar.
Det knackade på dörren.
»Hab utropade han uppspringande; »ja, jag visste
det... De spårhundarna ha väderkorn på en fet stek.»
»För Guds skull, tyst,» hviskade modern, kastande sig
om hans hals; »om någon fara hotar dig, låt mig gömma
dig härinne . . . Ingen skall ana ...»
»Stackars qvinna!» mumlade han med ett halfqväfdt
hånskratt; »jo, just här vänta de att finna mig. . . Store
Gud, det fattades blott detta!»
Tvänne hårda slag skakade den bräckliga dörren,
hvarpå följde ett:
»Läs upp i kungl, poliskammarens namn!»
Den arma modern dignade maktlös ner på sängen,
oförmögen att yttra ett ord eller gjuta en tår; men mot
sonen, som stod på golfvet, pröfvande den blanka knifeggen
mellan sina af raseri skälfvande fingrar, sträcktes ännu de
darrande armarna, liksom ville hon i sista stunden erbjuda
honom ett värn mot den hotande faran.
»Öppna, eller spränges dörren!» hördes af flere röster.
»Ja, spräng!» skrek rånaren; »men öfver tröskeln
möter er döden.»
Det blef tyst der ute.
»Olycklige, låt ej ett mord besudla dina händer!» skälfde
en matt röst från sängen; »store, evige förbarmare, låt ej
utgjutet menniskoblod komma öfver ett redan under
fördömelsen dignande hufvud!» Och med en öfvermensklig
ansträngning släpade hon sig ifrån sängen fram till hans
knän, dem hon vansinnigt omfattade.
Rånarens hotfulla blick sänktes på den knäfallande och
öfverför, med ett uttryck af det djupaste lidande, detta
ansigte, ur hvars dödsbleka, förvirrade drag en outsäglig
ömhet ännu log mot förbrytaren.
I samma ögonblick sprang dörren upp i spillror med
ett klagande ljud — en iskall fläkt trängde in i rummet
— ljuslågan flämtade till och slocknade, men vid dess
döende sken blixtrade en knif — ett hårdt fall mot
golfvet följde deruppå — en qvinnas hjertslitande jemmer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
