Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
HÄSTGAEDISTEN.
en foderlapp, der en ulltapp. Segraren upptog på
sabel-spetsen oftanämda skört, hvaruti endast fanns en snusdosa
af näfver, hvars innehåll genast försvann, en rättmätig
segerns vinning, mellan segerhjeltarnes läppar, förstärkande
bussarnas antal, på samma gång som det utgjorde en ny
vall mot rabulisternas knogar.
Klockorna slogo ett. Första nattens seger var vunnen;
men ännu fortforo patrullerna och chockerna för att, sedan
man rensat gatorna från fiendens hopar, äfven rensa
luften från den förpestade andedrägt, som ännu kunde
finnas qvar efter de slagne. Adjutanter jagade i sporrstreck
om hvarandra mellan slottet och Fredrikshof. Otacksamma
folk! Ar det ej nog, att du om dagen fyller dina herrars
öron med dina skrän? Vill du att samma örons omätliga
långmodighet äfven nattetid så hårdt skall pröfvas?
Några månader derefter vandrade vår hjelte, Wilhelm
Starén, utanför kasernen. Hans blick var ihålig. Hoppet
om ära och utmärkelse hade flytt derur. Han svor inom
sig öfver detta svenska folk, som, derigenom att det
godvilligt låtit sig nedsablas och nedskjutas, gjort honom till
lika stor underofficer efter trettioåtta års krig, som han
förut var. I hvad på honom ankom hade han, i likhet
med sina kamrater, gjort allt hvad han kunde för att
utmärka sig — men förgäfves. Han blickade framför sig in
i framtiden och ryste tillbaka, ty han såg en hel kedja af
idel underofficers-öden, utan att någon gyllene länk,
erinrande om ofäcersportepéen, trösterikt tindrande för hans
blickar. Hans beslut var fattadt. Han lade in om och
fick sitt a^ked med fanjunkarevärdighet. När och hvar
skola vi återfinna vår hjelte?
6.
(Juliafton. Mälarens friska vindar leka systerligt med doften
från slagna ängar. — En medelålders herre med ett blekt, sjukligt
ansigte och ett ungt, skönt fruntimmer sitta tillsammans under några
lummiga kastanieträd på gården framför en slottslik byggnad. På
något afstånd från dem springer en den allra som sötaste treårige
gosse och jagar efter fjärilar. En lång betjent i friherre v. F:s livré
har sina ögon fästa på gossen.)
»Klockan är åtta, min vän,» sade fruntimret, »det blir
något sent, och du bör ej dröja länge ute.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
