Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästgardisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
HÄSTGABDISTEIT.
Vår hjeltes blick flög kring rummet och stannade på
en liten blinddörr.
»Förbannelse 1 Han hör oss kanske ... ve honom om
han det har gjort!»
Vår hjeltes hand flög till sabelfästet. »Ni ler ... jag
har då här ingenting annat att göra, än mörda honom
och .. . mig.»
»Ett dubb.elt sjelfmord, min herre!»
»Ni hädar... och ni gör rätt deruti, ty jag är en
usling .. . farväl!»
Han gjorde en rörelse för att lemna rummet.
»Jag tyckte ni ropade mig, fru friherrinna?»
Hennes läppar voro slutna; men hvad sade tåren i
det högblå ögat?
»Ni liknar någon i denna stund, min fru,» sade han
med rörd stämma.
En liten paus uppstod.
»Ni liknar henne,» återtog han, »som för sex år sedan
gråtande slets ur min famn af en grym fader.»
»Men ni...» stammade hon.
»Jag?»
»Ni liknar ej honom, som då blandade sina tårar med
hennes. Ni är hård, grym ... ty af en enda obetänksam
blick från en qvinnas öga har ni smidt den dolk, ni stött
i hennes hjerta.»
Han sjönk förkrossad till hennes fötter med händerna
öfver ansigtet. Det sexåriga molnet öfver hans ögon smälte
i en flod af tårar.
»Ja, ni har rält,» sade han, snyftande som ett barn,
»ja, ni har rätt, min stolthet var den klippa, hvarifrån jag
störtat mitt lifs högsta lycka ned i djupet. Nu äro mina
ögon öppnade, och för sent; men englars förlåtelse kommer
aldrig för sent. Jag tigger er derom och bjuder er för
denna förlåtelse mitt sista . . . mitt sista farväl!»
Hon lade sina händer på den knäböjandes skuldror.
De speglade sig i hvarandras tårar. Ju mer de deruti sågo
sig sjelfva, desto närmare nalkades deras ansigten hvarandra.
»Wilhelm I»
»Therése!»
Det fanns ej mera två i rummet. Försoningens och
kärlekens kyssar hade förenat dem till en. Minuten blef
en sekund, timmen en minut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
