Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skomakarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
SKOMAKARENS DOTTJCB.
»Da får ny klädning, söta Katarina, hör du, du får ny
klädning. .. Tacka din pappa, din goda pappa, som gör
för dig allt hvad du vill. Kors, hvad du ska se bra uti
Tag genast på dig hatten och följ med... I Sucksdorffs
bod finnas många vackra tyger att välja på.»
Katarina kysste sin pappa och sin mamma på hand,
och hennes ögon lyste af den oskyldigaste glädje.
»Katarinal Katarina!» fortfor den hänryckta modern,
»hvad löjtnant Nagelborste ska bli förtjust, när han får se
dig så der grann I Han ska dansa med dig hela qvällen . . .
Kom ihåg att du ej låter bjuda upp dig af någon annan . . .
Ödmjuka tjenarinna, hennes nåd! Ödmjuka tjenarinna, fru
Nagelborste!» Efter denna smickrande, af en nigning
beledsagade komplimang, ilade fru Snörlund med blixtens fart
ur kammaren.
Katarina slog ånyo upp de blå ögonen; men öfver
deras oskyldiga himmel sväfvade, vid moderns sista ord,
ett moln, som upplöste sig i några ned på kinden fallande
tårar. Fadern hade gått in i sin verkstad, och hon stod
nu ensam i rummet, tankfull och sorgsen. Men icke böjde
sig hennes tankar i stoftet, tillbedjande moderns stolta
förhoppningar, eller slöto de sig kring löjtnant Nag?lborstes
lysande bild. De hade följt den in i verkstaden gående
fadern och hvilade ännu med ett uttryck af det outsägligaste
bekymmer på den tillstängda dörren. Hennes barm arbetade
våldsamt under ylleklädningen — hon nedsjönk på en
stol framför klaveret, snart ljödo från dess strängar några
milda, lugngifvande ackorder, och för hvarje tår, som föll
på tangenterna, klarnade hennes ögon ånyo — och snart
hade hon i tonernas djup sänkt jorden och alla dess
bekymmer.
Den, vare sig kund eller bekant, som besökte skomakar
Snörlund och till den ändan tog vägen genom verkstaden,
varseblef både bittida och sent derstädes en ung, rask
gesäll, med ett vackert, ehuru alltid af arbetssvett lackande
ansigte och en reslig, kraftfull gestalt, som ovilkorligt
intogo åskådaren och ännu mer åskådarinnan. Aldrig hade
Snörlund haft en ordentligare, arbetsammare och skickligare
gesäll än denne; också stod han högt i gunsten hos
bi-sittaren, högre hos frun, men högst hos — mamsell Katarina.
Hur länge Henrik Sulgren snodde till becktråden i
verkstaden, snodde han kärlekens snaror kring Katarinas hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
