Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåsipporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåsippoejfa.
195
»Farväl, herr grosshandlare!»
»Mjuka tjenare, herr vice häradshöfding!»
Den unge mannen rusade på dörren. I salen mötte
han en ung flicka, som bleknade vid hans åsyn.
»O himmel, Axel, jag anar allt!» stammade flickan.
»Allt, allt är förloradt; detta lif har intet mer att
erbjuda... det återstår att se hvad det andra har.»
Han rusade vidare. Han såg ej den arma flickans
tårar, han hörde ej hennes jemmerskrik. Qvällens
skymning famnade honom med kropp och själ. Flan gick ej,
han sprang, lik en galning, framåt öfver Norrbro. Hade
Bazaren haft lika många klartseende ögon som klartskinande
fönster, den skulle hafva gjutit tårar öfver den olycklige,
hvars bottforer nedstänkte alla som mötte honom. Han
störtade förbi högvakten vid Gustaf Adolfs torg och önskade
alla dess bajonetter i sitt hjerta. Han sprang omkull en
officer, som skulle bort på lutfisk och sötgröt, puffade
öfver ända en tidningsgumma, så att tidningsbladen
bortblandades med snömoset på gatan, och rände hufvudet mot
en bryggarkamp utan att märka det. Snart dansade
Norrtullsgatans allé förbi honom och, innan han visste ordet
af, var han inom Haga grindar samt irrade nu vid
Brunnsvikens strand.
Vindarnas och vågornas förenade körer sjöngo för döfva
öron. Ämnade han dränka sig, den vansinnige? Hvarför
stirrar han så hemskt ner i den mörka sjön, som af den
förfärliga nederbörden svällt öfver sina bräddar? Han
studsar tillbaka, han dränker sig således ej. Är det
kanhända derför, att man vanligtvis föraktar öfverflödet, när
man har det så nära på näsan? En obetydlig anledning
har ofta förorsakat stora händelser, men lika ofta har en
obetydlig anledning hindrat stora händelser från att ske.
Han märker nu först att han tappat — månne sitt förstånd?
Nej, der ingenting finnes att taga, der har kejsaren förlorat
sin rätt. Han har tappat —■ ena bottforen. Han skyndar
att söka den, liksom vore det så nödvändigt att med
bottforer hoppa in i evigheten.
Bäst han söker och letar bland sand, ler och vatten,
skickar nyårsqvällen sin lykta, månen, till hans hjelp. Han
krafsar kring stammen af en ek och får tag uti — -— o,
I Hagas milda gudamakter, som spunnit ert guld till
strängarna på Bellmans lyra och så mången gång fäst vingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
