Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blåsipporna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blåsippoejfa. 199
är en uppgående stjerna i natten af hans hjerta. Derefter
hastar han på hemvägen, lemnande ät bottforen att sjelf
hjelpa sig hem så godt den kunde.
Under tiden är jemmern stor i grosshandlarens hus.
Vid dotterns säng sitta fader och moder, vakande öfver det
enda barnets förbleknade anletsdrag.
»För mig till honom,» yrade flickan, »till hans graf| . . .
Axel har sagt mig, att man sofver så sött i grafven.»
»Jo, det är en vacker nyårsafton I» mumlade
grosshandlaren mellan tänderna, »det behöfs bara att den der
galningen går och tar lifvet af sig. Det är ditt fel, du
som är hennes mor, att icke i tid ha fått bort den der
kärleken, som hin håle måtte anamma!»
Den stackars grosshandlaren! Han trodde förmodligen,
att det går lika lätt för sig att radera ut kärleken i ett
par älskandes hjertan som den felskrifna siffran i en
hufvudbok.
»Det är din hårdhet,» svarade frun, »som mördar vårt
enda barn. Hvad betyda väl alla våra egendomar mot den,
som vi nu, genom din omensklighet, förlora?»
Grosshandlaren spratt till vid dessa ord. För första
gången kanhända kände han, att det i denna verlden fanns
vida mer att göra haveri på än skepp och laddningar, och
att intet assuransbolag fanns för ett krossadt fadershjerta.
Han lutade sig öfver sitt barns säng, och för första gången
på många år flöto hans tårar.
Men hvad väsen i trapporna! Döbattangerna uppkastas,
och ett fullkomligt töväder i menniskogestalt stormar in i
rummen. Det är vår vice häradshöfding. Han ser
förfärlig ut — en verklig blötfisk på nyårsaftonen.
Knäskålarna titta fram ur de genom knäfallet i Hagaparken
sönderspräckta pantalongerna, i trots af de många
ler-lapparna deröfver; men i handen håller han blåsipporna,
dem han genast kastar i grosshandlarens ansigte, under utrop:
»Ni har sagt, att det är lika omöjligt för er att gifva
mig er dotter som för mig att gifva er blåsippor till
nyårsgåfva. Se här har ni den ena omöjligheten, gif mig
nu den andra!» Och dermed kastade han sig, så lång och
ruskig han var, öfver sängen och slöt den bleka flickan i
sina armar. Vare sig nu, att flickan blef uppfriskad af
den dusch, som så med ens föll öfver henne, eller att
älskarens brinnande läppar hade förmåga att ögonblickligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
