Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Magister Wretbergs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
magister wretbergs död.
»Som jag nyss sade, min bror,» yttrade \V.,
fortsättande ett påbörjadt samtal, »i en akademi är du på din
plats, men i en skola, i en skola för en mängd barn . . .
Du skall förstöra både dem och dig.»
»Jag medgifver det,» genmälde E., »men i Jesude
välesignade namen, hur skall jag bära mig åt? Doktor H.
fordrar, att jag skall läsa privatim för hans barn och vill
derför, att jag skall qvarstanna här i Stockholm som lärare
i Clara skola.»
»Men hvad ämnar han väl göra af mig?» inföll W.
»Skall jag ha uppoffrat min bästa tid i kyrkskolan, utan att
kunna för alla mina otacksamma mödor påräkna något så
anspråkslöst som en lärareplats i en trivialskola. Det är
en märkvärdig verld, hvari vi lefva. Hur ha vi ej båda
ända från barndomen släpat oss fram i de svåraste
omständigheter, besegrat otaliga motgångar, och ändå hvilar
kanhända hela vår framtids lycka på en enda menniskas
egennytta eller nyck!... Vi äro akademikamrater och de
förtroligaste vänner, och ändå rivaler. Mina egna behof
tvinga mig att gå dig i vägen, och en annans, kanske lika
maktpåliggande, dig att göra mig samma omak.»
»Se der går ett par åsnor!» ropade till dem baron
von P., som stod i dörren till sitt på höger om gatan
belägna stall.
Baron von P. var känd lika mycket för sin råhet som
för sitt högmod.
»Åsnor, herr baron, pläga vanligtvis ha sin plats i
stallet,» yttrade W. till baronen, hvilken han af gammalt
kände.
»I går nedgräfdes en död häst i Stadshagen. Som
jag tror, kunna herrarne, som komma derifrån, utan tvifvel
säga mig, hur stor likstoln blef?»
»I Jesude välesignade namen, herr baron, har ni då
ingen skammen i er?» frågade E., i det han närmade sig
stalldörren.
Ett kraftigt slag af baronens hand förvandlade den
beskedlige konrektorn från ett stående frågetecken till ett
liggande tankstreck tvärs öfver djupet af en rännsten.
W:s ögon gnistrade, blodet trängde honom våldsamt
upp i hufvudet, och då var han allt annat utom sig sjelf
mäktig. Att rusa in i stallet, slunga först baronen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
