Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aktrisen.
209
Författaren, som i andanom såg silkeskartans blifvande
öde, kunde ej t-illbakahålla en suck vid tanken på de
mångåriga vakor dess förvärfvande kostat den förste egaren.
Men allt är förgängligt under solen, sade Salomo, och de
efterföljande seklen ha bevisat, att den kunglige
hedersgubben hade rätt.
Vid gräfvandet i meranämda lunta lyste genom det
fina dammet, som efter flerårigt ostördt lugn nu
började röra på sig, ett halfark, gulnadt och skrynkligt som
en gubbes panna och försedt med bokstäfver, skrifna med
ett bläck, hvars förnämsta ingredienser säkert blifvit hemtade
ur den närbelägna Brunkebergs brunn. Berörda halfark
utgör ränningen till den berättelse författaren härmedelst
har äran presentera läsaren. Den rubrik, som prydde
half-arket, var: »Bror T:s underliga historia»; men som en
dylik titel låter alltför gammalmodig, förvandlas den på sätt
nu skett. Luntans öfriga fragment fingo ledsaga
silkes-kartan, förgätna och ovärderade, så framt ej den tår, som
från den gamla städerskans ögon föll på dem, kan anses
ha något värde.
i. Kyrkogården.
Clara kyrkogård i Stockholm, numera en planerad
promenadplats, som ej vidare öppnar sina förr så gästfria
våningar åt för sista gången flyttande församlingsbor, var
fordom öfversållad med hällar och grafkors; men då,
liksom nu, var den ock, förnämligast om söndagseftermiddagarna,
en samlingsplats för de lefvande, grannskapets barn och
tjenstfolk, som roade sig i de lummiga lindarnas skugga,
utan att grafklockans och liksångens ljud, uppblandade med
de långsamma stegen af svartklädda processioner, störde
lekarnas sprittande gång eller slet något bjertare blad från
rosorna på de lekandes kinder.
Hvardagarna var kyrkogården äfven en tummelplats
för ännu profanare sysselsättningar; ty grannskapets
förnäma herrskap brukade låta ditföra sina mattor för att be-
Taflor och berättelser. iii. 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
