Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AKTRISEN. 212
»Mamsell sof så godt på bänken der; men till
sängkammare väljer man sist af allt kyrkogården.»
»Jag har inte den äran att känna herra,» inföll den
obevekliga.
De något trubbiga svaren voro visserligen föga
uppmuntrande för vår beskedlige magister; men fast man går
i svart röck, kan man väl vara menniska för det, och är
man menniska, hvilken dertill måste raka sig tvänne gånger
i veckan för att se hygglig ut, så skrämmes man icke så
lätt af några nyckfulla ord från en engel om femton år,
klädd i hatt och kappa.
»Mamsell har utan tvifvel,» fortfor den ihärdige
magistern, »någon för sitt minne dyrbar person, som hvilar
under en af dessa sängar, hvilkas täcken hösten nu som
bäst förstör?»
Den unga flickan spratt till vid dessa ord och stirrade
med sina stora ögon på magistern.
Hundra falskt prononcerade latinska meningar, på en
gång utsagda, skulle icke ha förvirrat magistern mer, än
flickans blick nu gjorde. Så störtar en klassisk ruin för
blixten från en ljungande himmel.
»Ja... ja,» ropade hon, »låt oss besöka min mors
graf| ... O, jag hade glömt, att den fanns på denna
kyrkogård 1»
Magistern återvann snart sin fattning, ty när det blir
fråga om grafvar, blir en magister, som dertill är
prestman, aldrig förlägen. Han följde derför modigt den till
östra sidan af kyrkogården ilande flickan.
»Här, här måste hon ligga... men hvar, hvar?»
utropade hon under tårar, blickande åt alla sidor.
»När dog er mor, stackars barn?» tillsporde henne T.
med en stämma så öm, hans deltagande hjerta kunde
åstadkomma.
»Det är mycket länge sedan . .. mycket... det är tio
år sedan min mor dog.»
»Tio år? Då kan hennes graf inte igenfinnas,» inföll
magistern; »men hon skall återfinnas en gång deruppe.»
Flickan tryckte hans hand och teg.
»Det var då ej för hennes skull, mamsell besökt
kj^rko-gården i qväll?» återtog magistern.
»Nej... nej! Store Gud!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
