Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aktrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21g
aktrisen".
kunnat undertrycka. Det är ju blott en oskyldig, naturlig
process vi ha vidrört. Det onaturliga ligger blott i det
besynnerliga valet af näsduk.
Att beskrifva den furore, basens kraftord gjorde, är
öfverflödigt — nog af, ouvertyren gàr ordentligt för sig,
om man undantager den omständigheten, att basen, ifrig
att aftvå den skymf, hans instrument lidit, öfverröstar både
fiol och flöjt. Förgäfves anstränger sig fiolen sä att qvinten
brister, förgäfves blåser flöjten så att han blir blå i
ansigtet — endast den förfärlige basen höres, ryslig som ett
solo på kontrabas i afgrundsandarnas rike.
Ridån går upp. På stranden af Eremitens ö ligger
Hassans dotter, den sköna Fatima, af Medelhafvets vågor
uppkastad. Det är Laura. Magister T., som sitter på första
bänken, slukar med begärlighet den sköna flickans bild,
och Laura, som till växten är nästan lika lång som fonden
är bred, slukar hela Medelhafvet.
Och eremiten sjunger utan skägg sina recitativ och
arier; Hassan rasar mot sin dotters förförare, med en stämma,
som en påkommen snufva gjort ännu hemskare; Pedrillo
roar, men har roligast sjelf; Fatima rör ända till tårar —
och sista akten nedgår i stormande applåder, såsom en sol
sjunker i stormande vågor. Spektaklet är slut.
Utanför stod magister T., väntande på någon. Ut
kommo snart tvänne personer, den ena var basen,
förskräcklig i åminnelse, den andra var Laura. Det var far
och dotter. Modern slumrade i Klara kyrkogård.
3. Brefvet.
Tre år ha försvunnit efter scenerna på kyrkogården
och teatern. Det är eftermiddag nära lästimmens slut. I
sin kateder, omgifven af femtio lärjungar, sitter magister
T. Hans ansigte är blekt, hans öga dystert. Gossarne
snegla från böckerna på honom och hviska sakta åt
hvarandra. Denna dag har för dem tvänne splitter nya
anledningar till betraktelser, en glad och en sorglig: en glad,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
