Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Telemak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla ti5lemak.
229
Konseqvent i sina grundsatser, kunde han också skryta
med att under hela sin lefnad — och han var redan sextio
år med vördnadsbjudande silfverlockar — aldrig hafva lånt
ut så mycket som ett öre åt sin nästa. Hans försigtighet
gick ända derhän, att han till vanlig helsning icke förr
räckte fram handen, än han med egna ögon öfvertygat
sig om, att intet runstycke händelsevis råkat fastna under
någon af de långa naglar, som beprydde hans knubbiga
fingrar.
Men, för att göra honom all möjlig rättvisa, bör
nämnas, att han ej tillhörde dessa giriges antal, som, like
drakar på skatten, lägga allt, hvad de kunna klå och få,
på kistbottnen, icke en gång unnande solens strålar att titta
in i kistan, af fruktan att myntet genom luftens åverkan
kunde åsamkas någon försämring.’ Nej, prosten Holmlund
satte ut sina pengar på ränta och alltid mot första
inteckningen i fast egendom. Den andra eller tredje bad han
dagligen Gud bevara sig ifrån. Orsaken dertill härledde
han sjelf mindre från någon fruktan för osäkerhet, utan
fast hellre från en viss hos honom inrotad vördnad för det
vigtiga kall, han beklädde.
»Lika litet,» sade han, »som jag kan tillåta någon af
mina underordnade embetsbröder att, när jag sjelf är
närvarande, förrätta vigsel, barndop eller begrafning, hvilket
skulle vara stridande mot min egenskap af chef för dem
och min församling, lika litet skulle jag kunna tillstädja
någon af mina församlingsbor att ha en inteckning framför
mig, det är visserligen sannt, amen.»
Han tog aldrig mer än sex procent, men hatade alla
bevillningsafdrag som synden. Ville någon, för att stärka
hans goda vilja att tjena menniskor, gifva honom så kallad
»diskretion» eller »dusör», kom visserligen ej något
»blek-lagdt nej» från hans läppar; men kontanterna sköt han
ifrån sig nästan med förakt och tog i stället små presenter
in natura, såsom ost och smör m. m. Han hade sina
förståndiga uträkningar dermed.
Hellre än jag tager den der tjugufyraskillingshackan,
uträknade han, tager jag af den hedervärde Olof Olofsson
tre marker färskt smör och det alldeles osaltadt, ty det
der välsignade saltet ökar varans tyngd. Nu kan jag i
närmaste stad erhålla för dessa tre marker smör en
riksdaler banko, och som Olof Olofsson har lättare att komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
