Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Telemak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLA Ti5lEMAK.
237
ursäkt för att kunna tala om en familjeangelägenhet, vigtig
för dem båda, såsom den höga frun behagade uttrycka sig,
ty det var ju blott frågan om ett äktenskap, hvartill prosten
redan på förhand gifvit sitt samtycke.
Prosten, oförmögen att hitta på ett lämpligt svar,
stirrade på grefvinnan med en blick, hvaruti han
sammanpackade all den ömhet, han mäktade skafva ur väggarna
af sitt tomma hjerta.
»Jag har inte mer än ett enda barn,» fortfor
grefvinnan, »min dotter, fröken Clementine, som utgör hela
min glädje här på jorden.»
Prostens ögon blefvo fyrkantiga. Det var då icke
modern som tänkte gifta sig, utan saken gälde hennes
dotter, den sköna, nittonåriga fröken Clementine!
Förståndiga moder, som till make åt sitt barn utser. . . icke
en af dessa sprätthökar med mustascher och pipskägg och
hvilkas slöseri kommer fideikotnmissernas grundvalar att
darra... utan en man med sextioårig erfarenhet, en man,
som är en hel församlings själasörjare, en man, som tjenar
Gud och har ett kapital af trettio tusen riksdaler...
Förståndiga moder! . . . Dö, skynda att dö, och du skall få ett
liktal öfver ditt stoft, hvars like aldrig tillförene klingat
från presterliga läppar!
Så tänkte den andlige mannen och hans ögon nästan
tårades dervid.
»Ack, hennes nåd, hennes nåd!» utropade han.
»Hvilken lycka! Hvilken heder! Hvilken heder! Hvilken
lycka!»
Nu blef det grefvinnans tur att se förvånad ut.
»Prosten har en son,» fortfor grefvinnan, »visserligen
en ganska hygglig ung man och, som jag hört, ganska
snäll och skicklig, men ...»
»Min son,» afbröt prosten, »viSst har jag en son, som
jag kostat mycket på, men hvad han fått, det har han
fått, och mer tänker jag inte ge honom . . . Inte ett
runstycke, det försäkrar jag heligt, hennes nåd, hvarken medan
jag lefver eller efter min död . . . Inte ett runstycke,
hennes nåd.»
»Ni tänker väl inte göra er son arflös, heller?»
»Inte just det, hennes nåd, men om jag nu gifter
mig, ser hennes nåd, så får min hustru genom testamente
alltsammans . . . Ack, den älskvärda fröken Clementine . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
