Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lilla Telemak
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
lilla tjslehak.
»Nu ... nu, Theodor,» hviskade hon vid hans bröst,
»nu får du inte mer ropa mig tillbaka, ty om du det
gör, svigtar äfven mitt mod för stundens dysterhet. . .
Farväl!... Ännu en kyss!... Om du inte vinner
ryktbarhet och ära, kom ändå... ja kom, allenast du är
densamme som du nu är, som du alltid varit... Theodor!
Theodor 1 Det finns ingen jordisk makt som sliter min
älsklings bild ur mitt hjerta!»
Och de åtskildes utan att våga se tillbaka efter
hvarandra; men fåglarna, som slumrade på trädens qvistar,
kände sig beröras af -de ljufvaste fläktar. Det var tvänne
ädla, skuldfria hjertans böner, som för hvarandras väl
höjde sig upp mot himmelen, långt bortom månens och
stjernornas strålande ringar.
4. Lilla Telemak.
Tidigt följande morgon uppsteg docenten Theodor
Flolmlund för att packa in sina saker och derefter genast
lemna prostgården, der han några månader hvarje sommar
plägade uppehålla sig, mindre af kärlek för sin far, med
hvilken han icke i något harmonierade, än af det slags
o * o
förkärlek man ändå alltid hyser för den trakt, der man
först skådat dagen och tillbragt sin barndom, denna må nu
ha varit hur som helst.
Att Theodor blifvit docent vid Lunds akademi var
ej hans faders, prosten Holmlunds förtjenst. Hade denne
hedersman fått råda, så hade otvifvelaktigt den ende sonen
aldrig blifvit annat än den förste af faderns drängar, ty
prosten hade uträknat, att en son för det första bör vara
mycket ärligare än en vanlig statdräng, och för det andra
behöfde man ej ge honom någon lön. Beröfvad i tidigare
ålder sin moder, hade den stackars gossen intet annat stöd
än sig sjelf. En vacker dag tog han knytet på ryggen,
lemnade med lättadt bröst sitt barndomshem och begaf sig
till Lund, och som Guds välsignelse aldrig sviker den som
allvarligt vill framåt här i verlden, så hände sig att Theo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
